Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotvrister. Djen pärlan upptog han och
gömde vid sitt hjärta, som hviskade: hon
är borta, du får aldrig återse henne. Då
sade Rasmus, som märkte, att Erland
var mörk i hågen: »jag såg nyss en man,
som bar Grips halsband till Ekön. Grip
ligger i skogen, halft uppäten af vargarne.
Sörjer ni er gode jakthund?»
Så var det. Vargarne hade om natten
funnit Grips kropp vid bäcken, släpat
honom långt därifrån in i skogen och med
lust ätit af sin gamle fiendes kött.
Erland svarade kort på Rasmus’ fråga,
att jakthundar finnas många, men få så goda
som Grip. Han sade farväl till Rasmus,
som vandrade vidare; själf gick han
tillbaka till slottet.
Dagligen återvände han till kullen vid
bäcken. Trodde han, att Singoalla skulle
återkomma? Men sommaren led; hösten
kom; de röda, blå och hvita blommorna
vid bäcken vissnade, såsom Erlands vilda
sinne; ekarna, som stodo här och där bland
granarna, gulnade och strödde sina ollon
på jorden; dagen vardt kortare och
himlen mulnare; flyttfåglarne drogo mot
söder; regnet föll i skurar; bäcken svällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
