Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver det ställe, där Singoalla en gång
suttit och Erland så många gånger efter
henne.
Men ännu, då kullen stod snöhöljd,
kom Erland, följd af Käck, till bäcken,
dock ej så ofta som förr. Han väntade
icke finna Singoalla, men han älskade
stället, och han sjöng sina egna sånger och
lyssnade till genljudet, ty han sjöng
Singoallas namn.
Riddar Bengt undrade öfver sonens
omskiftade sinnelag och frågade mången
gång, om alla vargar och räfvar vore döde
i skogen och alla roffåglar borta i
främmande land, eftersom Erlands jakt nu
alltid felade. Annorlunda, sade han, tala dock
mina herdar, ty för ofta mäla de, att ludne
röfvare slagit min boskap. Till sådana ord
svarade Erland föga. Men fru Elfrida
gladde sig åt sonens väsen, som nu var
mildare än annars; dock tyckte hon sig
stundom märka svårmod och frågade om något
tryckte hans sinne. Men Erland svarade
nej och såg genom salsfönstret bort till den
höga granen, som växte på kullen.
Under vintern var Erland flitigare
lärjunge hos pater Henrik än annars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
