Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagligen ställde han sin gång till klostret.
Portvaktaren, brodern Johannes, som igenkände
hans sätt att ringa, stack då sitt plättrakade
hufvud genom gluggen vid porten, helsade
junkern och öppnade för honom. Genom
en hvalfgång mellan munkarnes celler gick
Erland till bokrummet, där priorn vanligen
dvaldes. Det var ett medelmåttigt stort
rum med hvälfdt tak och ett fönster, högt,
bågigt, med många små blyinfattade rutor,
starkt brända af solen, så att de utanför
stående björkarna, när de vajade för
vinden, syntes som gröna skuggor. Väggarna
voro klädda med bokskåp, sirade af
bildverk; de i kalfskinn bundna böckerna stodo
med kedja och lås fästa i väggen. Till
låsen ägde priorn nyckeln.
Varsamhetsmåttet hade ett tvåfaldigt syfte: att skydda
de oskattbara verken mot tjufhänder; men
ock att hindra munkarne nedtaga och läsa
böcker utan priorns vetskap, ty, som han
sade, många af dessa verk voro skrifna
af romerske hedningar och farliga för
opröfvade sinnen.
Men lärjungen steg dag för dag i
lärarens ynnest. Så hände en vinterafton, då
Erland satt vid hans sida i bokrummet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
