Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rummet, som kom en af männen att, dold af
de andre, aflyfta krokarne i det till dörren
närmaste fönstret; ty om värmen varit
orsaken, skulle han väl öppnat det, men så
gjorde han icke.
Vi lämna klostret och gå till slottet, för
att öfvervara Erlands tysta afsked.
Kvällen är långt framskriden, och
klosterklockornas ljud, som för slottets innevånare är
tecknet att gå till sängs, har längesedan
sväfvat öfver sjön och, mildt buret af
klippornas ekon, sjunkit till hvila i skogen. Riddar
Bengt och fru Elfrida slumra redan;
sofkammarens nattlampa sprider, från en
fördjupning i väggen, ett matt sken, hvari
skuggorna fladdra med osäkra former, men
samla sig, långt bort, mörkare och djupare,
kring alkovens omhängen. Dörren till
salen står halföppen; hon öppnas sakta helt
och hållet. På tröskeln, dold af mörkret,
stannar Erland. Han vill smyga bort till
de gamla, skåda deras ansikten än en gång
och säga dem farväl så tyst, att de kunna
förnimma det som en drömvilla; men
ålderdomens sömn är lätt, de kunna vakna,
rädsla kämpar med hjärtats lust, han törs
icke gå. Han lutar pannan mot dörrposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
