Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lyssnar till de kära sofvandes andedrag.
Hans kind är blek och hans ögon tårade.
Han återvänder den väg han kommit. Han
skyndar, ty det förekommer honom som
om korridorens och trappafsatsernas
helgonstoder rörde sig och sträckte händer efter
honom. Han lockar till sig Käck, vadar
öfver sundet, som skiljer ön från landet —
ty fallbryggan är, som vanligt om natten,
uppdragen — och fördjupar sig i skogen,
följd af sin trogne hund. Han bär sina
sämsta kläder, och icke ett enda mynt
finnes i fickan på hans slitne lifrock.
Gördeln, som omsluter hans lif, tillika med
jaktknifven, som hänger i gördeln, är det
enda ting af värde, som han medtagit från
sin faders borg.
Främlingarnes höfding hade sagt till
riddar Bengt och patern, att hans folk skulle
aftåga följande dag vid middagstiden. Han
hade kanske sina skäl att säga så till dem;
till Erland hade han sagt: kom före
midnatten, eller du kommer för sent.
Allt var redan färdigt till uppbrott, då
Erland kom till svedjelandet. Oroligt hade
Singoalla väntat honom. Nu mottog hon
honom med ett glädjerop, där hon, insvept
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
