Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Usas, Usas, himmelens dotter, hel dig,
ungmö Morgonrodnad! Ljusets stridsmän,
dina kämpar, feja sina vapen, spänna de
röda hästarne för din vagn och öppna dig
himmelens port. Du fattar den heliga
ordningens tyglar och far med färgblänkande
hjul upp på lagstadgad väg, ett ljufligt
förebud at den härliga Sûrya. I dig är alla
varelsers ande, till rörelse väcker du allt
som lefver. Mörkrets makter fly vid din
åsyn, du stolta segervana fägringssvällande
ungmö Morgonrodnad.»
Solkanten visade sig, och i brådhast stod
hela den bländande skifvan öfver synranden,
för att med saktad ifver lyfta sig högre.
Assim sänkte sin panna och bad:
»Sûrya, jaga mörkret ur mitt sinne, där
det råder, medan jorden badar i din glans!
Sol, härliga drottning, lyssna från din höga
eldskimrade vagn till sonen af fäder, som
egnat dig tusen sånger, otaliga offer! Haf
förbarmande med mig! Jag är en man,
förnedrad af obesvarad kärlek. Mitt blod
är förgiftadt. Jag önskar fördärf och död
öfver en hvit, som tillbedes af henne, som
har förtrollat mig. Midt i din strålglans är
det natt för mina ögon. Sûrya, medlidsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
