Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ditt majestät, räck den sjuke ett blad från
den krans af helsoblomster, som smvcka
ditt skinande änne! Vill du gifva mig
Singoallas hjärta? Vill du det ej, så lägg mig
bland dem, som skadat din härlighet och
icke skåda den mer!»
Detta var en behaglig vandring, tvckte
Erland, och hans bröst svällde af en enda
känsla, som ropade: fram, fram genom den
sköna världen! Han såg på Singoalla;
hon var en nyss utvecklad ros, frisk af
morgondagg.
Men morgonen hade ej förjagat det
nattliga moln, som hvilade på höfdingens panna.
Äfven hos honom ropade en känsla: fram,
fram! men det var en ängslande känsla.
Han ilade outtröttlig från vagn till vagn
och eggade männen att skynda. Timme
efter timme förled, och solen stod redan
högt; hästarne badade i svett, kvinnorna
voro trötta och knotade. Men höfdingen
ropade: fram, piskorna smällde öfver de
trötte dragarne, och vagnshjulen gnisslade
på sina nötta axlar.
»Höfding,» sade Erland till Singoallas
fader; »skall du icke snart bjuda rast? Vet
du ej, att dragare tarfva hvila, foder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
