- Project Runeberg -  Singoalla /
94

(1894) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne. Väl föllo regndropparne svalkande
på den heta pannan och gåfvo henne styrka
att ila vidare; men slutligen veko krafter
och sans. Hon sjönk ned i mossan under
en gran.

När hon vaknade till medvetande och
sag sig omkring, visste hon icke hvar hon
var. Mörkret hade insvept allt i en
ogenomtränglig slöja, stormen röt och regnet
skvalade ur brustna skyar. Hon ropade sin
faders namn, hon ropade Erlands namn,
men hennes röst bortdog bland nattens vilda
toner. Då hörde hon ett tjut i sitt
grannskap. Det är vargen, tänkte hon; han
tjuter af hunger; han skall få äta mig, ty min
fader har förskjutit mig, och Erland är
förgiftad af Assims moder. Och
Singoalla steg upp och gick dit, hvarifran tjutet
hördes. Det förnams nu helt nära . . .
Singoalla såg något röra sig under ett träd . . .
hon närmade sig . . . hon kände en luden
best lägga tassarne på hennes bröst . . . hon
sjönk till marken . . . djuret stod öfver
henne, vädrade på hennes ansikte, slickade det
med len tunga och uppgaf ett gladt skall.

»Käck!» ropade Singoalla.

Det var den trogne hunden, som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:07:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/singoalla/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free