Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spillror af ett skönare förflutet. Han såg
sig stundom försatt till kullen vid bäcken
och plockade där blommor i sällskap med
en flicka, som föreföll honom ljuf och
älskvärd.
Men denna kvinnobild bar icke
Singoallas, utan Helena Ulfsax’ milda drag.
Och detta var icke underligt, ty Helena
Ulfsax vakade ofta vid den sjukes säng,
och hans ögon afspeglade då hennes anlete.
Ändtligen var Erland så återställd, att
han kunde gå ut. Stödd på sin moders
arm och ledsagad af den ljuslockiga
Helena, vandrade han in i den doftande
skogen och insöp himmelens friska luft.
Tillfälligtvis eller måhända af vana gick han
den stig han själf banat till kullen vid
bäcken, hans förra mötesställe med Singoalla.
Granen susade som vanligt på kullens topp,
bäcken sorlade ock som vanligt, och
samma blommor växte där som förr. Erland
satte sig vid bäckens rand; en svag
hågkomst af något ljufligt förflutet spelade
genom hans minnes töcken och uppfyllde
hans bröst med mildt vemod. Han
blickade upp, såg Helena vid sin sida och
förde hennes hand till sina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
