- Project Runeberg -  Singoalla /
115

(1894) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ovädret fortfor. Det var nu mörkt,
och patern tände en lampa. Hennes matta
ljus kunde ej dölja de hvita blixtar, som allt
emellanåt fladdrade öfver fönstrets svarta
grund och göto sitt sken på riddarens och
munkens bleka anleten.

»Följ mig till kapellet . . . Guds röst
höres i stormen . . . låt oss bedja!» sade
patern och steg upp. Erland följde honom.

Munkarne kallades till kapellet.
Vaxljusen i grenstakarne tändes. Samlade kring
altaret och knäböjda vid detta uppstämde
munkarne en sång, i hvars toner dallrade
känslor, för hvilka intet hjärta är alldeles
främmande: människans rädsla för naturens
öfvermakt och vrede, för hennes dunkla
alstringskraft och omotståndliga
förstörelselusta, men äfven människans förtröstan till
ett barmhärtigt väsen, hvars kärlek är
närvarande äfven i ödeläggelsen.

Med munkarnes sång förenade sig
ljuden från klockornas helgade malm. Men
högre och kraftigare än de danade åskan,
brusade stormen.

När bönen var ändad, återvände patern
och riddaren till bokrummet. Klockorna
klämtade ännu; de skulle ringa, så länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:07:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/singoalla/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free