Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig sina vanliga kläder, följde han, ett mål
för allas nyfikna blickar, sitt nya
husbondfolk till slottet.
På vägen dit timade, att en raggig hund
med långsamma steg, likasom stela af
ålder, kom gående ur skogen, sällade sig till
Sorgbarn och slickade hans hand.
Därefter vädrade han på riddaren, uppgaf ett
tjut och ville hoppa upp mot hans bröst.
Riddaren sparkade hunden tillbaka, men
då han åsåg djuret närmare, utropade han
och stannade:
»Min gamle Käck! att du ännu lefver!
Hvarifrån kommer du?»
Riddar Erland smekte hunden och
kunde inom sig ej nog undra öfver detta
oväntade återseende, ty Käck hade för tio
år sedan försvunnit, och riddaren trodde,
att det främmande folket hade stulit
honom, eller att han var uppäten af vargarne.
Dock gladde sig riddaren icke öfver
återseendet, utan snarare fyllde det honom
i denna stund med skumma tankar,
mörklagda aningar, och förband sig med
minnen, från hvilka han helst ville vara fri.
Men Käck gick troget i riddarens spår till
slottet, välkomnades där af de äldre bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
