Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid dessa ord brast Sorgbarn i gråt.
Äfven den lille Erland började gråta.
Barnens känslolif är sällskapligt. Och han
tyckte om Sorgbarn, ty Sorgbarn lekte
stundom med honom och visade stort
tålamod med hans nycker.
Då steg riddaren upp, slängde stolen
utåt golfvet, lämnade salen och gick till sin
tornkammare.
Sorgbarn gick efter, ty hans tjenst bjöd
detta. Men han fann dörren till
tornkammaren låst; riddaren ville vara ensam. Då
satte sig Sorgbarn vid dörren och
väntade i långa timmar. Men först mot
kvällen trädde riddaren ut. Han gick då till
salen, talade föga med fru Helena, åt sin
aftonmåltid och vände, följd af Sorgbarn,
(ty tjensten bjöd ju honom detta) åter till
sin sängkammare.
Dagern föll sparsamt in genom det
trånga och dunkla fönstret. Riddaren
synade ett gammalt svärd och teg. Det var
så tyst, att sandens rinnande i timglaset
förnams som en sakta röst, hviskande om
tröst och död.
»Fyll min bägare!» bjöd ändtligen
riddar Erland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
