- Project Runeberg -  Singoalla /
142

(1894) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom mitt fönster de ännu lefvande bland
folket draga i procession kring kyrkan,
åkallande Guds barmhärtighet. Medan tåget
skrider, glesna dess leder, och hopen af
döende och döde, som ligga däromkring,
ökas. Själf ser jag stundligen på min
lekamen, väntande att där skåda de svarta
märken, som äro sjukdomens och dödens
förebud. Jag vet, att jag skall dö. Gud
vare min själ nådig! En man, som inbillar
sig, att han skall få lefva, om han lämnar
dödens nejd, skall fortbära detta bref. Jag
tviflar, att det skall komma i din hand.
Pax tecum!»

»Gud vare oss nådig!» sade riddaren
med djup röst. »Detta bref är redan
gammalt. Måhända är oss den store
mandråparen helt nära. Svårt är att hafva hustru
och barn i sådana tider.»

»Bäst är att ingenting jordiskt älska,»
sade patern; »då förskräcker icke dödens
port.»

»Jag har sett pesten helt nära,» fortfor
riddaren; »jag har i de sydländska städerna
vandrat bland likhögar, burit sjuke på min
rygg, känt deras andedräkt blandas med
min, och dock lefver jag än.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:07:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/singoalla/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free