Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barm, hennes pannas vemod dolde sig i
de magra, genomskinliga händerna.
»Singoalla,» upprepade Erland, och
tårar framträngde under hans ögonfransar.
Singoalla svarade ej; hon stod likt en
bildstod, men hennes barm och suckar
förrådde lif.
Riddaren lyfte Sorgbarn i sin famn och
gick ett steg mot Singoalla. Deras
hufvuden lutades mot hvarandra: Erlands
bruna lockar blandade sig, som fordom,
med de svarta böljor, som svallade kring
Singoallas panna.
Det är tyst i grottan. Hvar äro nu
kvalen, vreden, de bittra minnena, som
bodde där inne, de hemska suckar, som
genljödo där, de vilda rop, som gåfvo sig luft
ur Singoallas bröst, då hennes förtviflans
börda vardt henne odräglig? Nu hördes
endast sakta snyftningar. Erland lägger
sin arm kring Singoallas lif och hviskar
— hon hör icke hvad, men det ljuder, som
när en vindfläkt vaggar sig till ro i björkens
krona.
Men utanför grottan glimma Assims
ögon. Han skär tänderna af smärta. Han
vill Singoallas lycka, men för honom, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
