Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin grymma verklighet! Natten, drömmen,
svärmeriet, de flämtande skuggorna, de
blinkande stjärnorna, det obestämda,
obegränsade och sammanflödande, de ljufva villor,
som födas i det dunklas sköte, o, hvad är
solen med sitt gyllene sken, dagen med sina
klara föremål, sina kalla sanningar mot detta!
Sorgbarn följde fader och moder. Den
lilles ansikte glänste. En okänd makt rörde
sig i hans barm och tvang honom sjunga.
Sången ljöd som vore han endast för
andarne, som sväfva genom natten.
De kommo till kullen vid bäcken; han
var ej långt från grottan. Erland och
Singoalla satte sig vid kullens fot på gräsmattan,
där de fordom sutit; men leka, men plocka
blommor kunde de ej; domnande hvilade
de mot hvarandras skuldror; de kunde ej
tala, endast sucka och känna hvarandras
närvaro, halft vakande, halft drömmande.
Men Sorgbarn satte sig vid bäckens
rand, skådade stjärnorna, som speglade sig
däri, och sjöng för dem.
Så skredo stunderna, och stjärnorna,
den ena efter den andra, slocknade i västerns
töcken. Grå dimma blandade sig med
mörkret; marken fuktades af arladagg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
