Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Sorgbarn, ty hvad skall varda af
honom, när jag är död? Om dagen, då din
själ är fiendtlig, är han ju icke mer din son!
Men Gud skall skydda Sorgbarn, om han
bevarar sin själ snöhvit, och Sorgbarn skall
dessutom icke lefva länge. Det har jag
sett i ditt ödes linier, älskade, bleke gosse!
. . . Nej, Erland, nu skola vi skiljas för
alltid. I morgon, då du vaknar, så minnes
du mig som en svår dröm, hvars intryck
bortföres med dagens vind. Singoallas bild
skall sedan icke störa dina tankar, hennes
namn aldrig ljuda i ditt öra; hon är för
dig försvunnen, som om hon aldrig varit.
Men skulle hon likväl återkomma i din själ,
någon gång, i en enslig stund, så minns
henne icke som en hämnande, hednisk, ej
heller som en sörjande kvinna, utan minns
henne som den förlåtande, som glädjes åt
den natt af kärlek du skänkte henne i
grottan och vid bäckens rand! Din lefnad skall
med Helenas flyta som en lugn älf genom
gröna ängar, under svalkande skuggor. Din
Erland skall växa upp och vara din ålders
glädje. Ditt hus skall länge äga bestånd och
din Guds välsignelse hvila däröfver.»
»Farväl, Erland!» fortfor hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
