Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro hans fader och han själf olycklige;
men natten kom med berusande sällhet åt
dem alla.
Med riddaren gick det därhän, att han
föll i en feber, hvarunder han en gång
rusade upp ur sängen och var nära att
genomstinga Sorgbarn med sitt svärd. Gossen
räddades af priorn och en annan munk,
som vakade vid den sjukes säng. Riddaren
talade under feberyran mycket om en grotta
och om en kulle, på hvilken en gran växer;
han kallade Sorgbarn stundom son,
stundom en liten djäfvul. I få ord: hans feber
var svår och hans hjärna uppfylld af
förvirrade bilder.
Under dessa dagar väntade Singoalla
förgäfves sin riddare; men Sorgbarn besökte
sin moder ofta.
Då herr Erland åter var frisk, beslöt
han bikta. Priorn förskräcktes icke litet,
när riddaren yppade, att han var besatt af
två djäflar: den ene uppenbarade sig för
honom lik en kvinna; den andre hade
antagit Sorgbarns skepnad, utan tvifvel för
att därigenom håna pilgrimen och hans
fromma värf.
Pater Henrik kallade riddaren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
