Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorgbarn förskräcktes. Riddaren
mumlade: »Afgrundsandarne hafva i natt stämt
möte.»
»Fader,» sade gossen och tryckte sig
närmare intill honom; »jag är rädd . . . det
är en ryslig natt. . . skydda mig!»
»Fader!» upprepade Erland för sig själf;
»det var ett besynnerligt ord af denne
besynnerlige pilgrim från afgrunden. Frukta
icke,» tillade han högt och grep hårdt om
gossens arm; »ingen skall kunna taga dig
ifrån mig.»
Så vandrade de vidare under knakande,
stönande och klagande träd, genom
blekgult månsken och svarta skuggor. Allt jämt,
om än på större afstånd, ljödo rop af många
röster: Alako! Alako! I stormens hvin, i
insjöns brus, i månljusets spökfärg, i själfva
de jagande molnens skepnader lät sig
förnimma något ovanligt och dödsbådande.
»Alako!» tänkte riddaren, i det han
föraktligt lyssnade till detta rop; »hvad
betyder det ordet? Hvar hörde jag det förr?
Å, jag vet . . . besvärjelseordet som slog
min själ i länkar. Men i natt ljuder det
förgäfves. I natt äro alla besvärjelser
vanmäktiga mot mitt beslut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
