Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han stannade och såg vredgad och
rysande upp till månen, hvars fläckar
tydligare än annars tecknade ett ansikte — ett
ansikte prägladt af hemlighetsrik
outransaklighet. Riddaren lyfte en arm med knuten
näfve mot den tyste skådaren däruppe, och
hans själ talade inom hans sammantryckta
läppar: »Du, du, som med silfverskärans
fördömda gåfva band anden i min släkt vid
anden i dig, i natthimmeln och skogsdjupen!
Du, som hämnas vår omvändelse till
Herren Krist med att hetsa hednakvinnan, den
svartögda vampyren, att suga min
hjärtesaft! Alako du!»
De voro nu nära klippbrottet.
»Sorgbarn, är vägen till din moder
lång?» frågade herr Erland, i det han i
lifrocken trefvade efter sin dolk.
»Du talar nu åter underligt . . . Likasom
du icke visste detta,» sade Sorgbarn och
betraktade sin faders ansikte. Det var ej
sådant det plägade vara, när den hemliga
kraften verkade i honom. Det var dystert
som om dagen, ja mörkare, hemskare.
En förfärande misstanke flög genom
gossens själ. Han stannade och utbrast,
medan hans inre bäfvade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
