- Project Runeberg -  Singoalla /
203

(1894) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lade några grenar på elden: »Än en liten
stund skall lågan brinna. Men snart har
hon förtärt sig själf. Det är godt. Vi skola
få ro.»

Assim gick till grottans öppning, såg
upp mot himmelen på den bland moln
tågande månen och hörde med njutning
stormens sång. Härligare än under denna
natt hade nordanskogen aldrig tonat: så
tyckte han. Han ville gifva ord åt hvad
han förnam, men kunde icke. Så mycket
uppfattade han dock, att i sången voro
sammansmälta värdighet och vrede, kval och
mannamod, dystra rön och segervisshet.

Men bland dessa toner hördes andra,
som icke voro stormens. Det ropade ute
i skogen Alako, Alako! — och Assims
anlete, som uttryckt något svärmiskt och
drömmande, fick då pregeln af en helt vaken
och lyssnande förvåning. När han
öfvertygats, att örat icke gäckat honom, sade
han med hög röst till Singoalla:

»Här i skogen äro människor, som åkalla
vårt folks gud!»

»Det är genljudet af min bön,» sade
Singoalla och lyfte sitt hufvud; »jag har
bedt mitt folks gud om försakelsens kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:07:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/singoalla/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free