- Project Runeberg -  Singoalla /
203

(1894) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lade några grenar på elden: »Än en liten
stund skall lågan brinna. Men snart har
hon förtärt sig själf. Det är godt. Vi skola
få ro.»

Øssim gick till grottans öppning, såg
upp mot himmelen på den bland moln
tågande månen och hörde med njutning
stormens sång. Härligare än under denna
natt hade nordanskogen aldrig tonat: så
tyckte han. Han ville gifva ord åt hvad
han förnam, men kunde icke. Så mycket
uppfattade han dock, att i sangen voro
sammansmälta värdighet och vrede, kval och
mannamod, dystra rön och segervisshet.

Men bland dessa toner hördes andra,
som icke voro stormens. Det ropade ute
i skogen Alako, Alako! — och Rjssims
anlete, som uttryckt något svärmiskt och
drömmande, fick da pregeln af en helt vaken
och lyssnande förvåning. När han
öfver-tygats, att örat icke gäckat honom, sade
han med hög röst till ESingoalla:

»Här i skogen äro människor, som åkalla
vårt folks gud!»

»Det är genljudet af min bön,» sade
ESingoalla och lyfte sitt hufvud; »jag har
bedt mitt folks gud om försakelsens kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 13 19:09:23 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/singoalla/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free