Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gömmor, dock icke gjort närmare
bekantskap med denne lustige stig, som lofvade föra in i bergkungens slott. Nu var han ej langt från grottans
öppning. Då hejdades han af en tanke, att han ju gick ute denna natt för att fortsätta hednaguden Tors verk och döda skogens argaste troll, den förledande jättekvinna, som sugit lifskraften ur hans hjärta. Men så påminde han sig pesten, som var
kommen öfver världen, för att utrota allt
lef-vande, och sålunda gjorde allt annat
dödande öfverflödigt, ja småaktigt och
be-fängdt. Och så erinrade han sig den bleke gossen och ordet fader och dolken, som, drypande af veropande bloddroppar,
slängdes i en buske, och granen på kullens topp och sången: »ljuft är att möta sin Hicka, ljufligast då skymningen hvilar öfver nejden.» Detta var en förvirrande blandning af minnen, och riddaren kunde icke reda dem. Nåväl, hvarför icke förhålla sig likgiltig mot dem alla, hvarför fästa den ringaste vikt vid något förflutet, närvarande eller
tillkommande? Man är ute och vandrar för
vandringens egen skull, man bryr sig icke om ett mål för sin färd, man går in i den här
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
