Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gömmor, dock icke gjort närmare
bekantskap med denne lustige stig, som lofvade
föra in i bergkungens slott.
Nu var han ej långt från grottans
öppning. Då hejdades han af en tanke, att
han ju gick ute denna natt för att fortsätta
hednaguden Tors verk och döda skogens
argaste troll, den förledande jättekvinna,
som sugit lifskraften ur hans hjärta. Men
så påminde han sig pesten, som var
kommen öfver världen, för att utrota allt
lefvande, och sålunda gjorde allt annat
dödande öfverflödigt, ja småaktigt och
befängdt. Och så erinrade han sig den bleke
gossen och ordet fader och dolken, som,
drypande af veropande bloddroppar,
slängdes i en buske, och granen på kullens topp
och sången: »ljuft är att möta sin flicka,
ljufligast då skymningen hvilar öfver nejden.»
Detta var en förvirrande blandning af
minnen, och riddaren kunde icke reda dem.
Nåväl, hvarför icke förhålla sig likgiltig mot
dem alla, hvarför fästa den ringaste vikt
vid något förflutet, närvarande eller
tillkommande? Man är ute och vandrar för
vandringens egen skull, man bryr sig icke om
ett mål för sin färd, man går in i den här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
