Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grottan, därför att man råkat rikta sina steg
åt det hållet och ej för något annat. Man
är en strömbädd för en städse rinnande
flod af föreställningar, men man låter
floden ha sitt lopp och söker icke kvarhålla
någon af hans böljor.
I en sådan känslostämning gick
riddaren vidare och steg med likgiltig hållning
in i grottan.
Han såg sig omkring. Bredvid honom
stod, lutad mot väggen, en mörk man, som
på honom fäste glödande ögon. Men detta
besvärade icke riddaren. Det var återigen
ett af dessa intryck, för hvilka man kan
vara alldeles likgiltig. Men längre bort i
grottan såg han något annat. Han såg en
kvinna skönare än hans inbillning kunnat
skapa, sorgsnare, där hon knäböjde öfver
den döde gossen, än all den sorg som
riddaren kunnat tänka sig — ty den sorg han
hitintills sett hade alltid varit blandad med
svaghet och begär efter tröst eller ock med
förtviflan eller ock med vrede, men denna
sorg var enkel och oblandad och intet
annat än sig själf. Han igenkände hos denna
kvinna anletsdrag, som han älskat och hatat,
afgudat och fördömt; för hans minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
