Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergifva mitt slott och mina egodelar, samt
tillbringa mitt lif som botgörare här i
skogen. Detta kan väl icke gifva dig någon
tröst, men det skall hugsvala mig själf, ty
att jag är olycklig känner jag för hvarje
ögonblick, ju längre jag betraktar dig, ju
mer det klarnar inom mig, ju bestämdare
mina minnen varda, ju vissare jag
öfvertygar mig, att du . . . o Gud! . . . att du . . .
ja, jag igenkänner dig, Singoalla . . . du min
ungdoms dröm . . . min första kärlek . . .
min maka!»
Förut orörlig som en bildstod lutade
sig nu Singoalla djupare ned öfver sin sons
lik, och riddaren hörde, att hon grät. Då
gick han fram, upplyfte henne och slöt
henne i sin famn. Hans bröst häfdes, hans
ögon fuktades af tårar, genom hvilka
framglänste blicken af en klarnad ande. Men
denna omfamning var kort; en tanke
upplöste den; riddaren vände sig bort och skred,
med handen tryckt mot pannan, ut ur
grottan, och Assim, som följde efter honom
genom klippbrottet, såg honom långsamt
vandra in i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
