Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne. Det var förvånande att se: när hon
visade sig första gången för dem, vardt det
jubel bland de förtviflade, stillhet bland de
våldsamme och farsoten flydde från
svedjelandet. Hon är ett högre väsen, och din
son hvilar godt på hennes arm.»
De båda männen vandrade en stund
under tystnad bredvid hvarandra. Riddaren
rönte en känsla af tillfredsställelse däröfver
att han egde intet mer att förlora, intet
mer att hoppas. Han kände sig ändtligen
stå fri emot sitt öde. Han var sköflad på
allt, men knotade ej; det vore orimligt att
i denna förvandlingens, förgängelsens och
dödens värld pocka på en varaktig
eganderätt till timlig lycka. Den som spelar med
i sinnelifvets brokiga lek må fatta lekens
mening. Den guldglänsande sky, som
simmar i morgonrodnaden, är i all sin skönhet
ej det rätta föremålet för eviga känslor.
Solglittret på vattnets yta, böljan, som höjer
sig och sjunker, suset i ekens krona, vill
du afkräfva dem en evighet, som de icke
ega, vill du kristallisera dem i former, som
trotsa förvittring? Hvarom icke, så fordra
ej heller evighet af borgar med torn och
tinnar, ej af rikedom och ära, ej af huslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
