Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 123 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plattforms- lastkajskonstruktioner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De å vissa större stationer anordnade resgodsplattformarna äro, i likhet
med de under senare tid anlagda personplattformarna, försedda med
kanter av betong, men hava i regel en höjd av endast 260 mm över räls
överkant. Ytbeläggningen utföres vanligen av asfalt, anbringad antingen
å betongunderlag eller å ett genom vältning hårt hoppressat makadamlager.

97. Lastkajkant av armerad betong (äldre konstruktion).

Plattformstak. För att
bereda skydd åt den
resande allmänheten under
dess vistelse på
plattformarna i väntan på tåg
anlades redan tidigt
plattformstak utmed
stationshuset och över den utefter
detta belägna
huvudplattformen, och i vissa fall
övertäcktes plattformarna med banhallar. I den mån tillträdet till tågen
allt mer blivit förlagd till breda mellanplattformar, hava emellertid
fristående plattformstak kommit till allmänt bruk för att övertäcka dessa.
Dylika tak hava i främsta rummet uppförts å stationer med mera livlig
persontrafik.

Sålunda hava — förutom vid Stockholm och Göteborg, där omfattande
anläggningar av plattformstak utförts — hittills ett 40-tal stationer
försetts med fristående plattformstak, i regel till en längd av 50—80 m för
varje plattform.

För de fristående plattformstaken blev järn till en början
huvudmaterialet. Under de krisår, som följde på världskriget, stego emellertid
järnprisen i hög grad, vilket medförde, att man övergick till att uppföra
taken som vanlig träkonstruktion enligt den typ, som framgår av bild 95.
Ett relativt stort antal dylika, estetiskt dock mindre tilltalande, tak
utfördes, såväl smalare med en bärande stolprad som bredare med tvenne
stolprader.

På senaste åren hava så gott som alla plattformstak utförts av trä enligt
det s. k. Hetzer-systemet. Enligt detta system utgöras
konstruktionsdelarna av granbräder, som under tryck hoplimmats med ett i fuktighet
oupplösligt lim. Den inom landet tillämpade
modifierade metoden härför benämnes vanligen
»system Töreboda». Genom plattformstakens
anordning med dylika limmade konstruktioner
möjliggjordes bl. a., att man med ett enstolpigt
tak kunde övertäcka en tämligen bred
plattform och dessutom placera stolparna på ökat
inbördes avstånd, till fördel för det fria
utrymmet å plattformen.

De första taken med dylik limmad
träkonstruktion uppfördes år 1923 vid Södertälje södra.

98. Lastkajskant av armerad betong (nyare konstruktion).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>