Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Järnvägsbroar
- Underbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till vägtrafik, sedan bro i nytt läge uppförts såsom ersättning, många hava
kunnat bibehållas i avseende på underbyggnaden men måst förses med
nya, bärkraftigare överbyggnader, under det att andra endast behövt direkt
förstärkning.
UNDERBYGGNAD
Redan i början av 1900-talet hade konsten att uppföra broarnas
murstöd vunnit sådan utveckling, att samma metoder väsentligen kunnat
tilllämpas även under senare tid dock med de modifikationer, som
betingades av den växande trafikens krav och användandet av nya
byggnadsmaterial. Till följd av tågbelastningens ökade tyngd och den rullande
materielens stötverkan, vilken genom stegrad trafikhastighet alltmer
gjorde sig gällande, har mycken omsorg måst nedläggas på
konstruktionerna, ej minst i avseende på grundläggningen.
Granit, murad i cementbruk men aldrig numera som s. k. kallmur, är
alltjämt ett viktigt byggnadsmaterial för såväl landfästen som pelare,
särskilt i trakter där riklig förekomst finnes av dylik sten. I mycket stor
utsträckning har emellertid graniten småningom undanträngts av det i
många avseenden lämpligare och vanligen även billigare konstgjorda
stenmaterialet betong, och det kan med fog sägas, att utvecklingen under
senaste 25-årsperioden beträffande broarnas underbyggnad mest
kännetecknas av betongens genombrott.
Såsom omtalas i 1906 års minnesskrift hade betong redan tidigt
kommit till användning vid statsbanornas broar dock endast i enstaka fall
och huvudsakligen vid grundläggningar för fyllning i timrade kistor och
i sänkbrunnar. Sedermera förekom även att vid pålgrunder betong
stampades omkring och över pålhuvudena. Några år in på 1900-talet, vid
anläggandet av statsbanan genom Bohuslän, började emellertid betongen
att användas vid uppförandet av själva murstöden, närmast endast som
en inre kärna. Betongytorna bekläddes nämligen då vanligen med granit,
varjämte pall- och grusskift å landfästena samt krönskift å pelarna
utfördes av sådan sten. Man fann dock så småningom, att betongen mycket
väl kunde i allmänhet undvara stenbeklädnad, som i regel numera
anbringas endast å ytor, vilka äro utsatta för åverkan genom isdrift eller
tim-merflottning eller, i fråga om vägportar, genom fordon. I enstaka fall har
emellertid granitbeklädnad å betongmurverk anbringats av utseendeskäl.
Beträffande pallarna å landfästen och å pelare av betong inläggas
fortfarande upplagsstenar av granit, vanligen dock endast vid stora brospann.
Likaså är det ej ovanligt med krönlister av granit.
Ett landfäste av betong utföres som regel med något mindre
murtjocklekar än om granit kommit till användning, och detta jämte betongens
lägre specifika vikt nedbringar murverkets tyngd, vilket kan vara
önskvärt vid en mindre bärkraftig undergrund. Vid behov att ytterligare
minska tyngden eller i besparingssyfte har stundom så förfarits beträffande
såväl landfästen som pelare, att ursparingar med ovanliggande valv eller
armerade betongbalkar gjorts inom själva murkroppen, något som ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0166.html
