Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 161 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Underbyggnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knappast kunnat ske, därest denna utförts av granit. Såsom exempel på
dylik anordning må anföras underbyggnaden till den bro, som år 1914
uppfördes över Petikån å linjen Bastuträsk—Boden i ersättning för den
äldre bron, bild 126. I detta sammanhang må dock framhållas, att
erfarenheten från äldre broar, särskilt sådana med underbyggnad i s. k. kallmur,
visat det murverken ej böra göras
alltför lätta, enär eljest
skakningarna genom tågtrafiken, åtminstone
då undergrunden eller omgivande
jordlager äro känsliga härför,
kunna åstadkomma skadliga
förskjutningar och sprickbildningar.

126. Landfäste till bro över Petikån. Ursparingar i murkroppen.

Även vid grundläggningen har
man alltmer tillgodogjort sig
betongen, bland annat då
undergrunden krävt möjligaste
fördelning av trycket. Rustbäddar av trä,
som förr voro mycket vanliga men
ej alltid visat sig kunna motstå
tidens inverkan utan i flera fall
förorsakat besvärliga
förstärkningsåtgärder, hava undvikits, och
i stället hava anordnats
bottenplattor av armerad betong, detta även
om murkroppen i övrigt utförts av
granit. Grundförstärkning medelst
pålning har också underlättats
genom betongens införande på detta område. Visserligen hava träpålar
alltjämt varit det vanliga, men i många fall, exempelvis då grundvattenytan
varit djupt belägen eller då mycket stora belastningar förelegat, har istället
med fördel begagnats pålar av betong. Första gången dylika betongpålar
användes för brobyggnader vid statens järnvägar är, såvitt bekant, vid
statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen, bland annat för bron
över Bjurån samt för bron och vägporten vid Klintforsån, bägge uppförda
år 1911. Senare exempel på brobyggnader med betongpålar äro den åren
1916—1919 uppförda nya bron över Öre älv invid Nyåker på norra
stambanan samt ombyggnaden år 1921 av bron över Norsälven å linjen Kil—
Charlottenberg.

En vid statsbanornas brobyggnader ny grundläggningsmetod må här
omnämnas, nämligen den pneumatiska. Denna metod, som för första
gången kom till användning i Sverige vid uppförandet åren 1903—1906
av den betydande gatuförbindelsen S:t Eriksbron i Stockholm, har
nämligen tillämpats för några av pelarna till statens järnvägars år 1929
färdigställda bro över Hammarbyleden vid Årsta holmar i Stockholm.

Ytterligare ett förfarande, vars omnämnande kan vara av intresse, är
användandet av järnspånt vid schaktnings- och grundläggningsarbeten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>