Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 164 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fasta broar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under här omhandlade senaste 25-årsperiod hava sålunda ej så få
välvda järnvägsbroar av granit uppförts vid statsbanorna. Den mest
framträdande av dessa torde vara bron över Pakkojokk å inlandsbanans norra
distrikt, bild 127. Bron, helt av granit i cementbruk och med ett fritt spann
om 20 m, är i avseende på spännvidden den största av natursten vid
statens järnvägar. Ritningarna
härtill uppgjordes redan år 1918, men
bron kom dock ej till utförande
förrän år 1925. Andra exempel på
dylika anläggningar äro broarna
över Solnån å linjen
Sveg—Brunflo med ett 15 m granitvalv, byggd
år 1919, och över Lillån å
inlandsbanans södra distrikt med tre
valvspann av granit om 9,5 m,
byggd år 1920.

Som i det föregående nämnts
hade betongen några år in på
1900-talet börjat tagas i bruk till bromurstöd, men man var vid statens
järnvägar liksom annorstädes inom landet länge tveksam, huruvida
det kunde anses tillrådligt att begagna detta konstgjorda material
även till de mera ömtåliga överbyggnaderna, särskilt sådana av större
mått. Sedan man emellertid först försökt sig på trummor och kulvertar
samt tagit del av erfarenheter från jämförbara anläggningar på andra
håll, beslöt sig järnvägsstyrelsen för att godtaga betongen för
järnvägsbroar som helhet. Den första betongbron av betydenhet kom
till utförande år 1912 i form av ett 35 m valv över Flåsjöån på
statsbanan Ulriksfors—Volgsjön (bild 19, sid. 25). Som emellertid i
detta fall valvets fasadytor bekläddes med granit och bron i övrigt
byggdes av granitmurverk, kommer den bärande betongkonstruktionen
ej till synes.

129. Bro över Röja älv. Inspänt betongvalv.

130. Vägport i Hässleholm.

Denna betongbro följdes sedermera av åtskilliga andra, såväl mindre
som större. I främsta rummet kan nämnas den stora brobyggnaden över
Öre älv invid Nyåker, bild 128, på norra stambanan. Denna bro, helt i
armerad betong, uppfördes åren 1916—1919 såsom ersättning för den
därstädes, ungefär 140 m längre uppför älven vid banans byggande anlagda
bron med järnöverbyggnad. Den
nya bron,[1] med sitt såsom
treledsbåge konstruerade huvudspann
om 90,7 m teoretisk spännvidd
och med räls underkant vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>