Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 169 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fasta broar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annars dubbelbockar erfordrats. Metoden tillämpades redan år 1907 för
de båda viadukterna väster- och österut från bron över Göta älv å
statsbanan genom Bohuslän, vilka upptaga ett stort antal plåtbalksspann om
cirka 15 m teoretisk spännvidd. Ytterligare exempel på dylik konstruktion
är den år 1924 i sju spann om 15 à 18 m och med sex pendelbockar
uppförda bron över Röån I å linjen Forsmo—Hoting (bild 147).

133. Bro över Fjällsjöälven.

Vid större spännvidder, för vilka plåtbalkar ej ansetts lämpa sig, hava
under här omhandlade 25-årsperiod järnöverbyggnaderna merendels
utförts med fackverksbalkar som huvudreglar. Den för sådana balkar under
ett tidigare skede mycket tillämpade parabelformen medförde vissa
olägenheter, bland annat svårighet att få väl utbildade ändknutpunkter samt,
i fråga om stående parabel, omöjlighet att anbringa genomgående
toppvindförband, varför denna form så småningom helt frångicks. För
spännvidder upp till ungefär 50 m blev i stället parallellregeln med vertikala
eller lutande ändståndare den mest förekommande typen, medan
trapets- eller ock halvparabelregeln vanligen kom till användning för större spann.
Till en början brukade diagonalerna i huvudreglarna givas en och samma
riktning på var sin sida om spännets mitt, så att brobelastningen
huvudsakligen framkallade dragspänningar i diagonalerna, något som ansågs
fördelaktigt. Emellertid övergick man snart till att istället anbringa
diagonalerna växelvis vänster- och högerstigande, vilket gav ett mer
tilltalande utseende och dessutom medförde minskade nedböjningar
hos bron samt en förenklad tillverkning. Denna diagonalanordning,
som numera är den vanliga, tillämpades första gången för den år 1910
byggda bron över Nyköpingsån å linjen Järna—Nyköping.
Huvudreglarna i bron, med en teoretisk spännvidd om 41,44 m, äro utbildade
såsom parallellreglar med lutande ändståndare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>