Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Räler med tillbehör
- II. Sliprar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De å ömse sidor om korsningen liggande moträlerna tillverkas i regel
av vinkeljärn, och moträler av räler förekomma numera endast i sidospår.
Tillverkningen av spårväxlar för statens järnvägars behov, som fr. o. m.
år 1890 ägt rum vid Bollnäs, har varit helt förlagd dit till år 1912,
då huvudverkstaden i Örebro övertog en del av arbetet. Sedan år 1921
har växeltillverkningen försiggått uteslutande vid sistnämnda verkstad,
där jämväl reparationer av spårväxeleffekter verkställas. Omfattningen
av ny tillverkningen av spårväxeleffekter vid huvudverkstaden i Örebro
under åren 1925—1930 framgår av tabell 4.[1]
II. SLIPRAR
Dimensioner m. m. För rälernas uppbärande i spåret ha vid statens
järnvägar så gott som uteslutande använts sliprar av trä, huvudsakligen
furu. Sliprar av ek eller lärk förekomma endast i ringa omfattning, och
sliprar av järn eller betong hava endast på försök inlagts å några kortare
sträckor. Resultaten av sistnämnda försök ha icke givit anledning till
fortsatt användning.
Den vanligen tillämpade normallängden å sliprar av trä är 2,7 m. I
ganska stor utsträckning förekom emellertid vid 25-årsperiodens början,
särskilt i Norrland, sliprar av 2,4 m längd, även i huvudspår. Numera
hava sliprar av sistnämnda längd i regel ersatts med 2,7 m sliprar i
huvudspåren, med undantag för de svagast trafikerade linjerna i
Norrland, där sliprar av 2,5 m längd ansetts tillfyllest. I raka sidospår, där
klotsning icke förekommer, användas ännu en del 2,4 m sliprar.
Furusliprar tillverkas i allmänhet av rundvirke genom bilning eller sågning på
två motsatta sidor till en tjocklek av 150—160 mm. Vid de starkast
trafikerade linjerna är i huvudspår minsta toppdiametern 22 cm. Å en del
starkt trafikerade linjer med tätare slipersfördelning användas dock
sliprar med ned till 21 cm toppdiameter. 2,5 och 2,4 m sliprar skola hava
minst 20 cm topp.
Sliprarnas inbördes avstånd i spåret växlar med rälsvikten och
trafikens storlek. I och med införandet av tyngre rullande materiel och större
tåghastighet har det från början rätt vanliga slipersavståndet, cirka 900 mm,
räknat från mitt till mitt, minskats till cirka 770 å 630 mm inne på rälen,
medan vid skarvarna ännu kortare avstånd, ned till 400 mm, tillämpas.
Vid slutet av år 1930 funnos i spår cirka 13 700 000 sliprar, varav cirka
10 500 000 i huvudspår och cirka 3 200 000 i sidospår.
Utbyte. Å bild 191 lämnas en grafisk framställning av antalet sliprar,
som per kilometer utbytts under vart och ett av åren 1896—1930 i såväl
huvud- som sidospår. Kurvorna å bilden avse såväl impregnerade som
oimpregnerade sliprar, och av desamma framgår, att det per år och km
spår utbytta antalet sliprar i stort sett minskats för varje år. Detta
betyder, att sliprarnas medellivslängd stigit. Att så kunnat ske beror främst
[1] Därjämte har vid huvudverkstaden i Örebro tillverkats en del gatuspårväxlar och
specialkorsningar av räler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0240.html
