Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Sliprar
- Slipersfaktoriet vid Piteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statens järnvägars stationer: Hallsberg, Halmstad, Katrineholm, Krylbo,
Nässjö, Töreboda, Vansbro och Älmhult. Tidigare har impregnering för
statens järnvägar även utförts vid Aneby, Brink, Eslöv, Motala,
Näverkärret, Ockelbo, Rockhammar och Storvik. För telegrafverket och
vattenfallsverket har en del av ovan nämnda platser använts, varjämte av de
nämnda båda verken iordningställts egna impregneringsplatser vid
Trollhättan, Valbo, Västanfors, Limmared, Tärnsjö, Tillberga, Sveden och Åsbro.
Omfattningen av virkesimpregnering för statens järnvägars räkning
framgår av den grafiska framställningen å bild 193. Därjämte har sedan
år 1920 för telegrafverket impregnerats i medeltal cirka 9 000 kbm virke
per år och för vattenfallsverket i medeltal cirka 4 000 kbm per år samt
mindre kvantiteter för enskilda järnvägar m. fl.
I avsikt att erhålla kunskap om de impregnerade sliprarnas livslängd
förser man dem vid inläggning i spår med årtalsmärken av olika
beskaffenhet, vanligen s. k. årtalsspik.
En sammanställning av uppgifter angående ur spår upptagna sliprar,
impregnerade med kreosotolia och kresolkalcium, återfinnes å sid. 237
(tabell 5).
Slipersfaktoriet vid Piteå
Tanken på att i större omfattning tillgodose statens järnvägars behov
av sliprar genom utnyttjande av statens skogstillgångar upptogs av
järnvägsstyrelsen år 1914. Under en följd av år hade statens järnvägar haft
tilltagande svårigheter att anskaffa för nybyggnader och underhåll
erforderliga sliprar, beroende dels på att för slipersfångst lämplig skog i
närheten av banlinjerna i stor utsträckning avverkats, och dels på att de
stigande priserna å sågade trävaror i allmänna marknaden möjliggjorde ett
bättre ekonomiskt utbyte av timret än genom aptering till sliprar. I en
del fall hade den erforderliga mängden sliprar icke kunnat erhållas på
annat sätt än att statens järnvägar måst upphandla lämpligt timmer och
därefter låta försåga detta hos enskilda sågverksägare. Största antalet
sliprar hade erhållits genom köp från enskilda, varvid dock råvaran i
stor utsträckning inköpts från kronan och sålunda leverantörerna kunnat
göra sig vinst på leveranser till ett statens företag från statens egna skogar.
Då svårigheterna att fylla slipersbehovet gjorde sig mer och mer
gällande, så att inköpen på grund av bristande tillgång och fruktan för ett
onormalt höjande av priset måste inskränkas till det oundgängligaste
behovet, och reserven därvid starkt reducerats, ansåg styrelsen sig böra
taga under övervägande andra och mera betryggande åtgärder för
slipersanskaffningen.
Nära till hands låg därvid att söka åstadkomma samarbete med
domänstyrelsen för att genom dess försorg från statens skogar erhålla
erforderliga virkesmängder, som sedan vid eget eller enskilda sågverk kunde
försågas till sliprar och annat för statens järnvägar erforderligt virke. En
sådan samverkan ansågs kunna åstadkomma, att ej staten, på sätt förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0245.html
