Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VÄGKORSNINGAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det åter gällt skenfria korsningar å den rena landsbygden, hava statens
järnvägar i allt för många fall rönt ringa förståelse från vederbörande
väghållningsskyldiges sida. Styrelsen vill därför här framhålla, att det enligt styrelsens
förmenande måste vara ett mycket lågt ställt minimikrav, om man fordrar, att
vägstyrelserna skola med hänsyn till de fördelar, som jämväl för vägtrafikanterna
vinnas genom ifrågavarande åtgärder, bekosta åtminstone de erforderliga
tillfartsvägarna och den nödiga marken för de skenfria korsningarna samt att de skola
påtaga sig de omlagda vägarnas underhåll.
Vid behandlingen i statsrådet av ifrågavarande anslagsbegäran
underströk vederbörande departementschef de väghållningsskyldiges
förpliktelser att deltaga i kostnaderna för plankorsningars borttagande. I
samma riktning uttalade sig statsutskottet, och anfördes även av
riksdagen vid anslagets beviljande, att riksdagen ansett sig böra ytterligare
framhålla de anförda synpunkterna rörande de skäliga krav, som i fråga
om deltagande i kostnaderna för vägomläggningar av här angivet slag
kunde ställas på vederbörande väghållningsskyldige.
Automobiltrafiken utvecklades i början av 1920-talet med oanad
hastighet, men förmärktes icke — åtminstone ej till en början — något
motsvarande intresse hos vägmyndigheterna för anordnande av skenfria
korsningar. Tvärt om ställde sig vägstyrelserna i regel ganska
oförstående till kravet på att kostnaderna för dessa anläggningar borde i
någon högre grad drabba vägintresset.
För att påskynda dessa för den allmänna samfärdseln så betydelsefulla
anläggningar ävensom för att få till stånd ett bättre samarbete
härutinnan mellan statens järnvägar och vederbörande väghållningsskyldige
hänvände sig styrelsen under sommaren 1924 till de olika länsstyrelserna
och framlade för dessa förslag till sådana anläggningar för skiljande av
järnvägstrafiken från landsvägstrafiken, för vilkas utförande statens
järnvägar ansågos hava mera betydande intressen och beträffande vilka
sålunda skäl förelåg för bidrag från statens järnvägar. Styrelsen
föreslog därvid, att respektive länsstyrelse måtte taga initiativ till ersättande av
nämnda plankorsningar med skenfria korsningar eller i förekommande
fall med parallellvägar, och förklarade sig jämväl villig undersöka
möjligheterna för bidrag till dylika anläggningar vid andra platser, där
länsstyrelsen ansåge plankorsningarna böra borttagas.
Hösten 1928 ingick styrelsen med särskild framställning till Kungl.
Maj:t, vari framhölls önskvärdheten av att de väghållningsskyldige, för
ett forcerat friläggande av vägarna från järnvägarna, tilldelades
väsentligt rikligare bidrag av automobilskattemedel, än som förut skett.
Styrelsen uttalade därvid, att det måste inför den uppenbara faran av
nuvarande tillstånd ovillkorligen anses, att borttagandet av de farliga
plankorsningarna vore vida mera viktigt än det mesta av det med
automobilskattemedel pågående allmänna vägförbättringsarbetet. Samma synpunkter
framhölls av järnvägsstyrelsen i dess framställning hösten 1929 till Kungl.
Maj:t om anslag till nya byggnader och anläggningar. Någon annan
åtgärd hava dessa framställningar hittills icke lett till, än att statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet i skrivelse den 9 november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
