Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Säkerhetsanläggningar för stationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägga kontrollen över tågvägarnas användning. Placeringen av
hävstångsställverken gjorde nämligen, att desamma endast undantagsvis
kunde skötas av tågklareraren personligen.
Begränsningen i de för växelmanövrering tillåtna ledningslängderna
vållade genom inträdande ändrade förhållanden kännbara olägenheter.
Mötesspårslängderna ökades i och för anpassning till de ökade
tåglängder, som möjliggjordes genom införande av kraftigare lokomotiv. Då
det gällde bangårdsutvidgningar vid stationer med redan befintliga
vevapparater, stod,man ofta inför valet att frångå de vedertagna
bestämmelserna angående maximilängder eller att införa hävstångsställverk,
vilket måste medföra icke endast stora anläggningskostnader utan även
ökade driftkostnader.
Försök gjordes nu att minska rörelsemotståndet i trådledningarna
genom att vid långa ledningar placera upphängningspunkterna tätare och
i linhjulen använda kullager. Med dessa åtgärder visade det sig möjligt
att använda avsevärt längre ledningar än som förut ansetts praktiskt
utförbart. Denna omvärdering av förutsättningarna för beräkning av
ledningslängderna öppnade nya möjligheter till rationellare anordningar
vid mekaniska ställverk och medförde i ett flertal fall, att befintliga
hävstångsställverk, som visat sig kräva särskild bemanning, slopades och
ersattes med fristående vevapparater å plattformen. I flera anläggningar,
där tidigare två ställverk varit erforderliga på grund av spårområdets
utsträckning, sammanbyggdes dessa till ett gemensamt ställverk.
Med hänsyn till de olägenheter, som äro förenade med förekomsten
av en mängd olika typer och konstruktioner å för samma ändamål
avsedda apparater, igångsattes år 1912 ett omfattande arbete för utarbetande
av normalkonstruktioner. Detta standardiseringsarbete, som var i
huvudsak avslutat år 1916, kom att omfatta praktiskt taget alla detaljer till
mekaniska ställverksanläggningar såsom signalinrättningar, spännverk,
växelomläggningsinrättningar, förreglingshjul, växellås och spårspärrar
samt även i viss utsträckning själva ställverksapparaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
