Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Säkerhetsanläggningar för stationer - III. Säkerhetsanläggningar vid rörliga broar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraftigare kontakter med större rivning, varigenom denna störningsanledning
var i huvudsak undanröjd.
De första elektriska drivanordningarna voro utförda för anslutning till
yttre växelspetslås (hak- eller länkväxellås) av samma typ, som man förut
använde i mekaniska säkerhetsanläggningar. För att växlarnas
omläggning skulle kunna ske obehindrat, måste växelspetslåsen alltid hållas väl
smorda och rengjorda från snö och is. Utökningen av ställverksområdena
ökade svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt sköta detta, samtidigt
som olägenheterna av eventuella störningar även ökades. Det var därför
ett önskemål att erhålla en enklare och för yttre inflytelser mindre
känslig anslutning till växeln. Detta ledde till användning av drivanordningar,
i vilka växelspetslåset ersatts med en i drivmekanismen inbyggd
låsanordning för tungorna.
Den drivanordning av denna typ, som nu allmänt användes, är förlagd
med längdaxeln parallellt med spåret, så att minsta möjliga utrymme
tages i anspråk, samt ligger helt och hållet under skenans överkant för
att icke hindra snöröjningen. Drivanordningen är anbragt så, att den
medföljer rörelserna vid justering av spårväxelns läge.
Anslutningsstängerna till tungorna äro förlagda omedelbart under rälsen och så högt
som möjligt för att förebygga fastfrysning. Alla yttre delar äro av enkel
beskaffenhet och såvitt möjligt övertäckta.
Genom sin konstruktion är drivanordningen okänslig för sådana
mindre förskjutningar i spår och växlar, som äro utan betydelse för
växlarnas farbarhet och svårligen kunna undvikas vid starkt trafikerat
spårsystem. Den är vidare, som förut framhållits, mindre känslig för inverkan
av snö och is än de äldre drivanordningarna med yttre växelspetslås.
Såväl på grund av de yttre delarnas enkla konstruktion som på grund av
motorns väl utnyttjade dragkraft torde kunna sägas, att svårigheterna att
i snöstorm och kyla hålla växelmanövreringen å en bangård i störningsfri
funktion icke längre behöva sammanhänga med själva drivmekanismen.
En del svårigheter vållas emellertid fortfarande på grund av
konstruktionen av de vid statens järnvägar använda växlarna. Tungplåten bildar
i förening med stödrälen och tungan ett anhopningsställe för snön, som
endast med största svårighet kan sopas rent. Tungplåten omöjliggör att
med snösmältningsapparater hålla mellanrummet mellan tunga och
stödräl fritt och försvårar härigenom vidtagande av rationella åtgärder för
bekämpande av vinterklimatets påfrestningar. Övergång till en mera
öppen och för snöns bortskaffande mera lämpad växelkonstruktion kan
sålunda sägas vara ett framtidsmål av största betydelse för ett
störningsfritt upprätthållande av trafikarbetet under svåra vintrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
