Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Banbevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För banbevakningstjänstens utförande efter den ökade
linjebemanningen med banvakter fastställdes systematiserande bestämmelser genom
1875 års tjänsteordning. Dessa bestämmelser blevo, i vad de avsågo
banbevakningstjänstens tekniska utförande, i huvudsak beståndande under
en period av 25 år framåt. Linjebemanningen däremot uttunnades genom
sträckornas förlängning icke oväsentligt under periodens lopp.
Linjen indelades såsom förut i banvaktssträckor. Vid periodens början
hade dagtågslinjerna (linjer med endast dagtåg) tre banvaktssträckor per
mil och nattågslinjerna (linjer med både dag- och nattåg) fyra sträckor
per mil. Å varje banvaktssträcka funnos två banvakter, vilka turvis
upprätthöllo bevakningstjänsten och utförde förekommande
underhållsarbeten å banan på det sätt, att å dagtågslinjer den ene utförde
bevakningstjänsten samt verkställde underhållsarbeten i den mån tiden icke
upptogs av bevakningstjänsten och den andre uteslutande användes för
banunderhållet, samt å nattågslinjer den ene var bevakande å dagen
(dagvakt) och den andre bevakande å natten (nattvakt). Dagvakten
verkställde jämväl underhållsarbeten i den mån tiden icke upptogs av
bevakningstjänsten. Vid mindre ansträngande nattjänstgöring utförde även
nattvakten underhållsarbeten å dagen. I mån som det norrländska
järnvägsnätet öppnades för trafik bemannades dettas linjer, så länge de icke
trafikerades av nattåg, med till en början genomsnittligt fyra men snart
endast tre banvakter per mil och med en vakt å varje banvaktssträcka,
s. k. enkel bevakning. Åren 1889—1897 övergick man successivt även å
övriga dagtågslinjer från sex till fem, fyra och slutligen till tre banvakter
per mil. År 1894 minskades antalet banvakter å nattågslinjerna söder om
Stockholm från åtta till sex per mil. Nattågslinjen Stockholm—Ånge (år
1898 började nattåg införas å denna linje) bemannades med fem
banvakter per mil. Sträckindelningen å nattågslinjerna söder om Stockholm
var ordnad med tre banvaktssträckor per mil och å nattågslinjen
Stockholm—Ånge med fem sträckor på två mil, i båda fallen med två
banvakter å varje sträcka, varvid den ene var dagvakt och den andre
nattvakt. Nattågslinjerna sades hava dubbel bevakning. Ombyte mellan olika
art av tjänstgöring skedde varje vecka. Dagtågslinjerna besiktigades till
en början tre gånger varje dag, första gången före första tågets ankomst
för dagen, andra gången mitt på dagen och tredje gången efter kl. 17.
Nattågslinjerna besiktigades härutöver kort före varje nattågs ankomst.
Å linjer med enkel bevakning inskränktes sträckbesiktningarna så
småningom till två om dagen. Vid periodens början skedde alla besiktningar
till fots. Längre fram tillätos dock banvakter å linjer med enkel
bevakning att vid den ena besiktningen använda trehjuliga fordon utan
utväxling, s. k. trehjulingar. Vid periodens slut användes å linjerna norr
om Ånge trehjulingar vid alla sträckbesiktningar och å övriga linjer vid
samtliga sträckbesiktningar utom vid besiktningen mitt på dagen, som
fortfarande utfördes till fots. Postning skedde för alla tåg. Nattvakt
postade vid fast postställe. Å dagtågslinjerna uppgick tjänstgöringstiden,
inklusive måltidsraster, per dygn för varje vakt till 14 högst 17 timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
