Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Banbevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenklingar bestämde styrelsen år 1911, att banbevakningen tills vidare
försöksvis finge ordnas på lämpligaste sätt inom varje distrikt. Försöken,
som pågingo åren 1911—1915, voro inriktade på att i möjligaste mån
frigöra banvakterna från den tidsödande och av problematiskt värde
varande sträckbesiktnings- och postningstjänsten och i stället i större
omfattning än dittills använda dem vid banunderhållsarbetena.
År 1915 togs spörsmålet ånyo upp av styrelsen. Liksom tidigare
gjordes omfattningen av banbevakningen beroende av å linjerna
förekommande trafik. I den från och med den 1 april 1916 gällande
banbevak-ningsordningen markerades dock detta kraftigare än förut genom
bestämmelserna om linjernas gruppering i sådana med stark eller ordinär
trafik,[1] med mindre trafik och med obetydlig trafik. Linjen indelades
fortfarande i bevakningssträckor, men sträckorna omfattade nu 6,7 å
7,7 km å bandelar med stark eller ordinär trafik, 9 à 10,4 km å
bandelar med mindre trafik samt 11 à 18 km å bandelar med obetydlig
trafik. Å varje bevakningssträcka tjänstgjorde en eller flera banvakter.
Flerbemannad bevakningssträcka uppdelades i arbetssträckor. Varje
banvakt med bevakningsskyldighet å bevakningssträckan tilldelades en
arbetssträcka. Antalet banvakter bestämdes, såsom förut, enligt
principen, att, jämte banbevakningen, det ordinära banunderhållet skulle
utföras av banvakterna. Tidigare hade dagvaktssträcka i regel jämväl
varit dagvakts bevaknings- och arbetssträcka. Å de nu förlängda
flerbemannade bevakningssträckorna utfördes sträckbesiktningen av en av
vakterna, under det att de övriga utförde underhållsarbeten, främst å
egen arbetssträcka. Den bevakande vakten var dock icke befriad från
underhållsarbete utan utförde jämväl sådant i den mån
tjänstgöringstiden icke upptogs av bevakningstjänst. Genom anordningen med långa
bevakningssträckor ansågs, att de icke bevakande vakterna mera ostört
skulle kunna ägna sig åt underhållsarbete och ökad kvantitet sådant
arbete av dem erhållas. Anordningen syftade sålunda icke egentligen till
minskning av antalet banvakter. Banarbetarantalet, som visat tendens
till stegring, kunde däremot begränsas. Bevakningstjänsten uppehölls
omväxlande av banvakterna å bevakningssträckan. Bevakningssträcka
å bandel med obetydlig trafik besiktigades en gång dagligen och helst
före första tåget för dagen, bevakningssträcka å övriga linjer
besiktigades å bandel, där längsta tågmellantid under natten översteg 5
timmar, två gånger per dygn, och å bandel, där längsta tågmellantid under
natten icke översteg 5 timmar, tre gånger per dygn. Minst en
besiktning utfördes vid fullt dagsljus, och varje del av bevakningssträckan
besiktigades minst en gång i veckan till fots. De längre besiktningsfärderna
krävde snabbare fordon än förut, varför de förr brukliga trehjulingarna,
vilka saknade utväxling, utbyttes mot med utväxling försedda trehjuliga
drag- eller trampdressiner. Numera skedde postning för tåg endast i
samband med att bevakande banvakt utförde sträckbesiktning eller eljest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
