Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÅNGLOKOMOTIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudlinjerna lika väl som för snabbgående, strykande godståg. Ej mindre än
96 lok av denna typ hava anskaffats under åren 1910—1919.
Med snälltågens alltmera ökade hastighet och storlek framkom
emellertid behovet av ett ännu effektivare lok, som kunde framföra de tyngsta
snälltågen på 360 tons vagnvikt med minst 60 km hastighet i långa
stigningar 1:100 och med 100 km hastighet per timme på horisontal bana,
motsvarande en indikerad effekt hos loket av ej mindre än 1 800
hästkrafter. Detta nya sexkopplade snälltågslok litt. F, som konstruerades
år 1913, utmärker sig genom sin storlek och tyngd, som i tjänst med
tender uppgår till 142,8 ton. I tjänsteavseende är F-lokets användbarhet
ganska begränsad, då det endast lämpar sig för framförandet av tunga
snälltåg med långa löpsträckor mellan hållplatserna.
Det första loket litt. F levererades år 1914. Efter omfattande prov,
som utvisade, att loket till fullo infriade förväntningarna, anskaffades
under de två följande åren ytterligare 10 lok av denna typ.
De tre ovannämnda nya loktyperna för persontrafiken hava bland
nyare godstågslok sin motsvarighet i de tre typerna litt. E, R och G.
Genom trafikens ökning och tågens växande storlek på de
norrländska linjerna blevo de där använda loken litt. K och L för svaga för de
tyngre tågen. T-lok kunde ej heller användas som ersättning, emedan
de hade för högt hjultryck. I anledning härav konstruerades en ny
loktyp litt. E med 12,5 tons skentryck samt avpassad för användning i
såväl person- som godstrafik. E-loken kunna framföra godståg av nära
nog samma storlek som loken litt. B, och då deras största hastighet
uppgår till 65 km per timme, kunna de jämväl användas i persontrafik.
Det första E-loket tillverkades år 1907. Därefter hava intill år 1920
inalles ej mindre än 130 st. anskaffats, av vilka dock 12 st. försålts till
annan järnväg. E-loken uppvisa ett för närvarande större antal än någon
annan loktyp.
Den kraftigaste loktyp, som hittills införts vid statens järnvägar, är
godstågslok litt. R, vilket anskaffades år 1908—1909. De förut
befintliga malmtågsloken litt. Ma kunde framföra 21 lastade malmvagnar på
linjen Kiruna—Riksgränsen, men det var behövligt att öka antalet till
28 st., emedan de norska loken kunde draga så många tomvagnar
tillbaka från Narvik. Att anordna påskjutning med annat lok blev
besvärligt och dyrbart, och därför konstruerades den nya typen litt. R, som
kan framföra en vagnvikt av ej mindre än 1 300 ton med en hastighet
av 10—12 km per timme i stigning 1: 100. Endast 5 lok av denna typ hava
byggts. Efter malmbanans elektrifiering hava de placerats på annat
håll i vanlig godstrafik.
Under krigsåren ökades järnvägstrafiken våldsamt. Emedan de svenska
lokverkstäderna ej inom rimlig tid förmådde tillgodose behovet av ökad
dragkraft, inköptes från Tyskland år 1918 20 st. åttakopplade godstågslok
av tysk standardtyp G81. I konstruktionen hade dock införts vissa
ändringar, som betingas av svenska förhållanden. Dessa lok, som
betecknas litt. Ga, äro mycket effektiva och kunna framföra godståg på över 1 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
