- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift /
523

(1931) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tåguppvärmning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ånguppvärmningen mot elektrisk dylik. Emellertid är det så, att övergången
till elektrisk drift visserligen innebär övergång från användning av
ångkraft till användning av elektrisk sådan för tågens framförande, d. v. s.
ånglokens utbytande mot elektrolok, men detta nödvändiggör ej i och för
sig någon förändring av vagnmaterielen, som — med bibehållande av
befintliga ångelement —
fortfarande kan uppvärmas med ånga,
förutsatt att härför lämplig
ångpanna medföres i tåget. Särskilt
under själva övergången från
ång- till elektrisk drift har
uppvärmning medelst ånga allmänt
kommit till användning vid in- och
utländska järnvägar.

Då den elektriska
tåguppvärmningen medför flera fördelar,
såsom bekväm skötsel, minskad
tågvikt (ingen ångfinka), minskad
personalkostnad (ingen
ångfinkeeldare), jämn och behaglig värme
m. m., framstod det efter
världskrigets slut som ett allmänt
önskemål att genom en internationell
överenskommelse möjliggöra
införandet av en för alla europeiska
järnvägar enhetlig utrustning för
elektrisk värmeledning. Bland de
bestämmelser, som i detta syfte
träffats, må här blott nämnas dem, enligt vilka spänningen vid enfasström
skall uppgå till högst 1 000 volt och huvudledningen tåla en belastning av
400 kilowatt samt hava 185 kvmm sektionsarea. De elektriska
»kaminernas» effekt skall uppgå till 100 à 200 watt per kubikmeter vagnsvolym.
Sammankopplingen av ledningarna å två angränsande fordon skall ske
medelst en böjlig kabel och den å bild 444 visade kopplingsdosan. Kabeln
avslutas med en kopplingspropp, vilken upphänges i en vid vagnshörnet
anbragt blinddosa, bild 445, då uppvärmning ej erfordras.

Montaget av elektrisk värmeledning i vagnar påbörjades redan under
1924 vid statens järnvägars verkstäder närmast för malmbanans räkning.
Till hösten 1925 voro så många vagnar färdigmonterade för denna bana,
att elektrisk uppvärmning kunde äga rum i samtliga tåg utom dem, som
medförde genomgående vagnar mellan Stockholm och Narvik, i vilka
tåg elektrisk uppvärmning infördes ett år senare. Å linjen
Stockholm—Göteborg voro redan hösten 1926 flertalet tåg uppvärmda elektriskt. Vid
hösten 1930 voro anordningar för elektrisk uppvärmning inmonterade
i samtliga matvaruvagnar samt av personvagnar i 350 st. boggivagnar
och cirka 400 st. 2-axliga vagnar. Uppvärmning med ånga bibehålles dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free