Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 524 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tåguppvärmning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av samtrafikshänsyn i ett fåtal tåg å nyssnämnda linje, exempelvis i
det tågpar, som medför de direkta sovvagnarna mellan Stockholm och
Oslo. Om detta tåg uppvärmdes elektriskt å linjen Stockholm—Laxå,
måste nämligen övergång till ånguppvärmning ske i Laxå för den
ångdrivna bandelen Laxå—Oslo, och skulle då vid ångans pådragning i de
avkylda ledningarna ett för de
sovvagnsresande synnerligen
störande buller uppstå.

För den elektriska
tåguppvärmningen vid statens
järnvägar användes enfas
växelström av samma periodtal
som för tågdriften, d. v. s. 15
eller 16 2/3 perioder.
Strömmen erhålles från lokets
huvudtransformator, å vilken
uttag — i och för
uppvärmningens reglering — anordnats
för 1 000, 800 respektive 600
volts spänning. Särskild
omsorg har ägnats åt säkerhets- och skyddsanordningar. Värmekaminerna
omgivas sålunda av icke spänningsförande delar, vilka till skydd mot
obehörig »uppladdning» på ett betryggande sätt jordats medelst ledning till
underredet.

446. Elektriskt värmeelement (»värmekamin»).

Av de för den elektriska uppvärmningen använda apparaterna må här
särskilt nämnas värmekaminerna, vilkas anordning framgår av bild 446.
Värmen alstras, då den från loket uttagna värmeledningsströmmen får
passera genom en isolerad motståndstråd, som är upplindad på skivor
av mikanit. Dessa äro omgivna av plåtmantlar, vilka — väl isolerade
— inbyggts i en kåpa av gjutjärn med stora utstrålningsytor.
Temperaturskillnaden emellan dessa och den omgivande luften brukar icke
överstiga 75° C. Kaminerna kräva ringa plats och kunna därför lätt
anbringas där de bäst behövas. Effekten är 1 000, 750 eller 500 watt per
kamin och 12 à 18 kilowatt per 2-axlig samt 25 à 35 kilowatt per 4-axlig
personvagn.

En jämförelse mellan kostnaden för ång- respektive elektrisk
uppvärmning visar visserligen, att själva energikostnaden är — vid särskilt lågt
stenkolspris — något lägre vid ång- än vid elektrisk uppvärmning, men uppväges
denna merkostnad för energi mer än väl därav att vid elektrisk
uppvärmning icke erfordras någon ångfinka med tillhörande eldare.
Dessutom vinnas flera andra fördelar, vilka svårligen kunna direkt uttryckas
i siffror. Ånguppvärmningen medför, särskilt vid sträng köld, en hel del
besvär och olägenheter. Sålunda inträffar ej sällan frysning av slangar
eller ledningar, vagnar i slutet av långa tåg erhålla ej tillräckligt med
ånga från tågloket och slutligen uppstå lätt förseningar, då man för
undvikande av frysning i huvudledningen måste uppskjuta tågets avgång,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>