Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 594 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ved som lokbränsle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till stationer med dylika kapverk dirigerades blott kastved. Vid de flesta
vedstationerna anordnades däremot mera omfattande kapverksanläggningar.

522. Interiör av kapverkshus.

Bild 521 visar den allmänna anordningen av en dylik anläggning av medelstorlek.
I ett för ändamålet uppbyggt kapverkshus inrymdes en kapsåg med
pendelupphängning samt två eller tre klyvmaskiner jämte erforderliga anordningar för transport
av den okapade veden — långved — fram till kapsågen och av den kapade veden
vidare ut ur kapverkshuset.
Veden frammatades till
kapsågen å ett rullbord med
refflade rullar samt från
kapsågen av en
trottoartransportör, från vilken veden sedan
tömdes direkt i
decauvillevagnar eller vedmått. Bredvid
trottoartransportören voro
uppställda klyvmaskiner,
medelst vilka avkapad grövre
ved klövs i två eller flera
delar. Som drivkraft för
kapverksmaskinerierna användes
elektriska motorer, där
elektrisk ström fanns att tillgå,
eljest i regel ånglokomobiler.
Inalles anskaffades förutom
smärre kaptrissor 54 st. större
kapverk av 4 olika typer, benämnda KI, KII, KIII och KIV. Typerna skilde sig
från varandra huvudsakligen i fråga om antalet kapsågar och klyvmaskiner samt
transportanordningarna. För att kunna användas å olika platser med ringa
vedförbrukning uppsattes några av kapverken typ KI å järnvägsvagnar (se bild 474,
sid. 543).

Till varje kapverksanläggning hörde relativt stora upplagsplatser för såväl okapad
som kapad ved, uppställningsspår för lossning av järnvägsvagnar samt spår med
trallor eller decauvillevagnar för vedens transport dels inom upplagsplatsen
dels till en vedutlämningsbrygga, vilken anordnades invid ett för vedutlämning till
loken lämpligt beläget spår. För vedutlämning användes dels vanliga
decauvillevagnar, dels vedmått med fast botten,
rymmande en kubikmeter travad ved,
dels med bottenluckor försedda vedmått,
rymmande samma kvantitet »störtad»
ved. Veden utlämnades antingen från de
vanliga kolutlämningsbryggorna eller
från särskilda av trä utförda bryggor,
försedda med en svängkran för
vedmåttens upphissning å bryggan och vedens
utlämning till loken. Vedmåttens
upphissning skedde med tillhjälp av
elektrisk motor, där ström fanns att tillgå,
eljest med handkraft.

523. Vedbrygga med elektromotordriven svängkran.

Vid kapverksanläggningarna samt å
upplagsplatserna måste i regel
särskilda åtgärder vidtagas för belysning
samt brandsläckning, och tidvis
anordnades permanent brandbevakning.
Flerstädes måste särskilda baracker
anordnas för inlogerandet av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>