Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Relationen mellan bränsleförbrukning och transportarbete för statens järnvägar i sin helhet
- Oljor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nen nedbringats till minimum, medfört minskning i kolförbrukningen.
Den i transportavseende oekonomiska tågtypen »blandat tåg», vilken 1905
omfattade ungefär 30 procent av alla tågkilometer, utgjorde 1925 ej fullt
9 procent. Vid 25-årsperiodens början framfördes en hel del tåg av
våtånglok under mycket stark forcering med ty åtföljande dålig bränsleekonomi.
Numera äro loken så kraftiga, att i regel hård forcering ej behöver
förekomma och kommer härtill, att en större maskin har gynnsammare
verkningsgrad än en mindre. Slutligen torde böra omnämnas, att
användningen av rullager å de boggivagnar, vilka genomlöpa de längsta
vägsträckorna, samt införandet av vaporvärmeledning verkat i
bränslebesparande riktning. Å andra sidan har den större tåghastigheten i och för
sig något ökat kolförbrukningen; i vissa fall har man dock tack vare
införandet av genomgående broms i godstågen kunnat genom ökning av
högsta tillåtna hastigheten bättre utnyttja levande kraften å bandelar med
ojämn tracé.
OLJOR
De under krisåren uppkomna importsvårigheterna berörde alldeles
särskilt alla slag av oljor. De härav vid statens järnvägar föranledda
åtgärderna för oljebesparing hava framförallt berört belysning och
smörjning samt även putsning.
Stationär belysning. I expeditioner, lokstallar, verkstäder,
manskaps-och överliggningsrum inskränktes belysningen såväl beträffande antalet
ljuspunkter som genom avkortning av den tid, varunder desamma höllos
tända. Karbidlampor infördes i stor utsträckning dels för fast belysning,
dels för att ersätta handlampor och signallyktor. För de fasta
ljuspunkterna fastställdes den tid av dygnet, då de fingo hållas tända, vilken
tid med hänsyn till mörkrets tidigare eller senare till- och avtagande
reglerades i 14-dagars perioder. För oljelampor fastställdes efter
provbränning för olika lamptyper gällande ransoner. Vid varje
förbruknings-ställe fick ej åt gången utlämnas olja för mera än 14 dagars förbrukning.
Elektrisk belysning, vilken då ej var så allmän vid järnvägens lokaler
och anläggningar, infördes, där så var möjligt. Ytterbelysningen
inskränktes i hög grad. Såsom exempel på huru man gjorde inskränkningar till
det yttersta kan nämnas, att det förekom, att i expeditionslokaler
gardinerna bibehöllos uppdragna även efter mörkrets inbrott, för att på så
sätt åtminstone någon belysning skulle erhållas närmast utanför.
Tågbelysningen inskränktes i möjligaste mån, och höllos ej flera vagnar
eller vagnsavdelningar upplysta än som var oundgängligen nödvändigt.
För att nedbringa förbrukningen av oljegas infördes provisorisk
dissousgasbelysning efter hand å icke mindre än 920 vagnar. Vidare anordnades
å en del vagnar provisorisk elektrisk batteribelysning. Sålunda ändrade
vagnar, vilka för att vara lätt igenkännliga märktes å långbalkarna med
ett rött fält, skulle i första hand användas i den dagliga trafiken,
varigenom användningen av vagnar med oljegasbelysning kunde inskränkas.
Beträffande belysningen i dessa senare gällde särskilt skärpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0614.html
