Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oljor
- Metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av dessa oljor. När fotogen åter kunde erhållas, uppblandades dessa oljor
med fotogen. I stället för bomullstrassel användes vid putsningen träull.
METALLER
Under krisåren alltmer försvårad anskaffning av vissa i lagerlegeringar
ingående metaller, särskilt tenn, hade till följd att den allmänt å loken
använda lagermetallen »lokbabbits», även benämnd A-babbits (80 % tenn,
13 % antimon och 7 % koppar) i möjligaste mån måste ersättas med
tennfattigare legeringar. Genom en del försök utexperimenterades dels
s. k. B-babbits (10 % tenn, 12 % bly, 75 % zink och 3 % koppar) och dels
C-babbits (4 % tenn, 77 % bly, 15 % antimon och 4 % koppar). Under
år 1917 bestämdes, att A-babbits fick användas endast i vevlager å några
få loktyper, att B-babbits skulle användas för vevlager i övrigt och i alla
storlager å lok samt C-babbits för alla övriga lager å lok. De här angivna
tennfattiga lagermetallerna gåvo i förening med dåliga smörjoljor ofta
upphov till varmgångar, vilka medförde driftstörningar, extra arbeten
och kostnader. När under år 1919 tenn åter kunde erhållas i erforderliga
kvantiteter, beslöts återgång till förut använda lagermetaller. Efterhand
som med kristidslagermetaller utrustade lok undergingo s. k.
storreparation i verkstad, upphörde användningen av dessa metaller helt och hållet.
På grund av svårigheten att erhålla koppar måste under krisåren
lokpannornas inre eldstäder utföras av stål, vilket å bansträckor med dåligt
matarvatten ökade uppkomsten av tubläckor. Vid slutet av år 1921 voro
ej mindre än 302 st. lok försedda med ståleldstäder. Efterhand som
desamma blivit kassabla, hava de ersatts av koppareldstäder, och funnos i
slutet av år 1930 ståleldstäder kvar endast å 36 st. lok.
*
Att knappheten på förbrukningsmaterialier och den som regel sämre
kvaliteten hos ersättningsmedlen medförde en hel del extra arbete och
svårigheter för personalen kan — liksom den verkligt prekära
situationen — bäst belysas av innehållet i den maning, med vilken en av
järnvägsstyrelsen i december 1917 utgiven, till varje tjänsteman utdelad
sammanfattning av då gällande föreskrifter för oljebesparing avslutades:
»Kungl. Styrelsen har sig nogsamt bekant, att en hel del svårigheter och
besvärligheter måste uppstå för personalen i utövande av dess arbete vid tillämpningen
av här ovan givna föreskrifter men hyser dock den förhoppningen, att en var
tjänsteman gör vad på honom beror för att åstadkomma största möjliga besparing
av här ovan omhandlade förbrukningsämnen, vilka under nu rådande förhållanden
överhuvud taget ej kunna erhållas. Förhållandena äro nämligen numera sådana,
att landet under en tid, som icke kan överskådas, är uteslutande hänvisat till egna
förråd av dylika ämnen och till inhemska ersättningsmedel.
Envar må betänka, att det nu endast genom den allra största sparsamhet är
möjligt att upprätthålla landets trafik och på så sätt tillgodose dess nödvändigaste
trafikbehov under en längre tid framåt.»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0617.html
