Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 618 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. ÅNGFÄRJOR

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

535. Ångfärjan »Drottning Victoria».

Redan år 1913 hade trafiken å Trälleborg—Sassnitz-leden utvecklats
så gynnsamt, att en speciellt för godstrafik avsedd färja ansågs behövlig.
Ritningar och förslag till en sådan färja hade också efter förhandlingar
med vederbörande tyska myndigheter uppgjorts och insänts till Kungl.
Maj:t. Av olika skäl, däribland uppläggningen av en bättre seglingsplan
för de befintliga fartygens utnyttjande men givetvis också på grund av
världskrigets utbrott år 1914, kom detta förslag icke att realiseras, och
det skulle dröja ända till åren 1924 och 1929, då de svåra isvintrarna
påvisade behovet av extra-ordinära åtgärder för trafikens trygga
upprätthållande, innan tanken på anskaffandet av en särskild godsfärja
återupptogs och detta då i den naturliga kombinationen med tanken på att giva
färjeleden en bättre utrustning för påkommande behov av isbrytarhjälp.
En ny färja borde då den byggdes utföras med sådan isbrytarförmåga,
att den i möjligaste mån skulle kunna tjäna till att säkerställa den
synnerligen viktiga kommersiella trafiken å denna utlandsled även under
svåra isförhållanden.

Järnvägsstyrelsen, som haft frågan uppe redan efter den svåra isvintern
1924, hemställde därför hos Kungl. Maj:t i mars år 1929 efter det årets
ännu värre erfarenheter, att en godsfärja med egenskaper som isbrytare
snarast möjligt måtte anskaffas för Trälleborg—Sassnitz-leden, och Kungl.
Maj:t framförde den 3 maj 1929 förslaget till riksdagen, som godkände
detsamma. Då statsutskottets yttrande ger uttryck för frågans vikt,
återges detsamma här in extenso:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>