Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolbränslet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menliga trafikinskränkningarna samt den begynnande användningen av ved
som lokomotivbränsle minskades statens järnvägars lager av kolbränsle
under året med mer än 400 000 ton.
År 1918. Under år 1918 voro importsvårigheterna alltjämt
betydande, men lyckades det likväl att under året importera mer än dubbelt
så stora kolkvantiteter som under år 1917. Det inneliggande lagret av
kol ökades härigenom under året med omkring 226 000 ton. Till detta
gynnsamma resultat bidrogo givetvis i hög grad såväl de fortbestående
kolbesparande trafikinskränkningarna som ock den vidsträckta
användningen av inhemskt bränsle, särskilt ved.
Importen av kolbränsle från Tyskland under år 1918 var fortfarande
ringa, i det att statens järnvägar genom handels- och
bränslekommissionerna ej tilldelades så stor mängd, som fastställts av Kungl. Maj:t.
Nämnda kommissioner gjorde svårigheter vid tilldelningen, och av den
mängd, som statens järnvägar fingo sig tillmätt, fick järnvägsstyrelsen
själv importera endast en del och måste mottaga det övriga från enskilda
kolhandlare i Sverige, vilka till de verkliga kostnaderna ägde rätt att
lägga en handelsvinst uppgående till närmare 7 kronor per ton,
varigenom bränslet skäligen opåkallat fördyrades för statens järnvägar.
Järnvägsstyrelsen hänvände sig visserligen till Kungl. Maj:t med hemställan
om rättelse härutinnan, men fick ärendet förfalla, då på grund av
förhållandena i Tyskland leveranserna därifrån allt mer och mer minskades
för att mot slutet av året alldeles upphöra.
Av de från England inköpta stenkolen hade järnvägsstyrelsen, såsom
förut nämnts, under 1917 endast kunnat uttaga en mindre del, omkring
12 500 ton. Under januari 1918 började emellertid frakterna från
England något falla, och fortsattes då försöken att anskaffa tonnage för vad
som återstod av ifrågavarande inköp. Det lyckades därvid att av dessa
kol under året importera omkring 270 000 ton. Då förhandlingarna om
vapenstillestånd under hösten 1918 påbörjades, sjönko frakterna från
England avsevärt, vilket hade till följd, att erbjudanden erhöllos från en
del svenska firmor om leverans av stenkol även cif svensk hamn. Som
priserna ställde sig relativt förmånliga, avslutades då köp av icke mindre
än 56 000 ton.
Förutom från Tyskland och England importerades under år 1918 även
bränsle från Spetsbergen. Under mars månad avslutades med
Aktiebolaget Spetsbergens Svenska Kolfält kontrakt om leverans av 3 000 ton
spetsbergskol cif Narvik. Av den kontraherade mängden levererades
under året endast omkring 830 ton, beroende därpå att bolaget för
transporten från Spetsbergen till Narvik befraktat norska fartyg, vilka
sedermera hindrades att fullgöra fraktavtalen på grund av i
handelsöverenskommelse mellan Norge och västmakterna inrymda villkor.
År 1919. Anskaffningen av lokomotivbränsle under år 1919 mötte
icke så stora svårigheter som under de föregående krisåren, men nedgick
tillförseln dock vid skilda tillfällen högst betydligt. Orsaken härtill var,
dels att någon nämnvärd leverans ej kunde erhållas från Tyskland, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
