Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 669 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra förbrukningsartiklar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyskland. Då svårighet även visade sig att erhålla detta
impregnerings-medel, övergick man till att i stället använda fluornatrium tillsammans
med vissa organiska salter. Av dessa kunde fluornatrium erhållas inom
landet, men måste de övriga ingredienserna anskaffas från Tyskland.
Först under år 1919 kunde import av kresol åter ske.

Under kristiden rådde även stor knapphet på linoljor, av vilka den råa
användes för impregnering av presenningar och den kokta för
måleriarbeten. Dessa oljor tillverkades inom landet, men måste det för
pressningen av oljan erforderliga fröet importeras. Då laster med dylikt frö
beslagtogos i England, kunde någon tillverkning icke äga rum, varför
lagren inom landet av dessa oljor avsevärt minskades. Under 1916 gjordes
emellertid statsbeslag å inom landet befintlig linolja, varefter
järnvägsstyrelsen erhöll dylik olja genom industrikommissionen, dock ej i så stor
mängd, att det täckte hela behovet. Med anledning härav måste
impregneringen av presenningar inskränkas och målningen av den rullande
materielen antingen eftersättas eller, särskilt å godsvagnar, utföras med
tjära i stället för med oljefärg. Försök gjordes även med s. k.
linoljeersättning, tillverkad av svensk kåda. Sedan i december månad 1918 den
första lasten linfrö inkommit, lättades marknaden avsevärt, och förelåg
därefter ingen svårighet att täcka erforderligt behov.

Prisfluktuationerna å linolja under åren 1914—1921 framgå av den
nedanstående grafiska framställningen å bild 553.

553. Inköpspris i kronor per 100 kg för kokt och rå linolja samt ersättning slinolja under åren 1915—1921.

Järn- och stålvaror. Bland andra för järnvägsdriften
erforderliga förbrukningsartiklar intaga järn- och stålvaror ett av de främsta
rummen. Med undantag för räler och skarvjärn samt en del grövre balkar hava
dessa varor i vanliga fall kunnat erhållas inom landet, och hade
järnvägsstyrelsen vid beställning av rullande materiel, broöverbyggnader
m. m. föreskrivit, att utländskt material endast finge användas i de fall,
då inhemskt icke kunde erhållas. Under år 1915 förefanns icke någon
svårighet att erhålla för driftens behöriga upprätthållande tillräcklig
mängd dylika varor. Priserna stego dock särskilt under den sista delen
av året å vissa artiklar, såsom rälsspik, rälsskarvbultar o. d., ända till 60 à
70 procent. Under 1916 fortforo priserna alltjämt att stiga å det inhemska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>