Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 711 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarförhållanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följaktligen kan den totala lönen aldrig utgöra mera än dubbla timlönen.
Modifikationen, som införts, ligger däri, att tillägget, så snart det enligt
formeln skulle uppgå till mera än 50 procent, växer i något raskare takt
än enligt formeln.

Det är ett väl bekant förhållande, att inom den svenska industrien i
allmänhet ackordslönen
under de sista tjugofem
åren starkt vunnit
terräng på bekostnad av
timlönen. På samma sätt
har också
premielönesystemet i ständigt ökad
utsträckning kommit till
användning inom
statsbanornas huvudverkstäder. Samtidigt hava
också, som förut nämnts,
ackordsförtjänsterna visat
en regelbunden stegring.

Beträffande åren före
1914 är det svårt att
erhålla tillförlitliga siffror
härvidlag; fr. o. m. år
1914 ter sig utvecklingen
på sätt tabell 1 utvisar.

I de till grund för
premieackorden liggande
timlönerna inträffade
under åren 1906—1914
praktiskt taget inga
förändringar; sedan denna
tid hava förändringarna
varit många och djupgående. Utom tillfälliga löneförbättringar under
krigsåren, vilka år 1920 omvandlades till dyrtidstillägg efter index,
förtjäna nämnas timlönestegringar 1918 och 1919 i samband med
arbetstidens förkortning och löneregleringar 1918 och 1920.

Med ledning av tillgänglig statistik kan man lätt beräkna cfen
genomsnittliga fasta timlönen per arbetare under olika år (se bild 587). Den
verkliga timförtjänsten låter sig emellertid beräknas först fr. o. m. år
1914; den har under denna tid vuxit från 55 till 151 öre eller med
175 procent.

587. Verkstadsarbetarnas timförtjänst 1907—1929.

Tager man hänsyn till samtliga kontanta löneförmåner (alltså även
sjuk- och tjänstledighetsersättningar, däremot icke till naturaförmåner),
erhåller man det resultatet, att den årliga genomsnittslönen år 1914 utgjorde
1 470 kr. och år 1929 3 810 kr. Stegringen härvidlag utgjorde alltså 159
procent. Då arbetstiden per vecka under mellantiden sänkts från 57 till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>