Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 743 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsatt elektrifiering av Malmbanan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgången av år 1921, dock med undantag för elektrifieringen av vissa
spårområden vid Gällivare m. fl. platser. Styrelsen framhöll vidare, att
tidigare anförda siffror för driftbesparingen vid elektrisk drift
visserligen icke längre voro direkt användbara, bland annat på grund av
stegrade personalomkostnader, men att sistnämnda kostnader vid jämförelse
mellan ång- och elektrisk drift emellertid huvudsakligen komme den
senare till godo. Tillika påpekade styrelsen, hurusom totalkostnaderna
för elektrifieringen inklusive elektriska lokomotiv numera måste
beräknas till 38 milj. kr.

613. Principschema för ledningsnätet till elektrifieringen vid malmbanan. Enfasströmmen för bandriften och trefasströmmen för gruvdriften genereras båda var för sig i kraftverket och överföras medelst skilda överföringssystem till förbrukningsorterna.

Av nyssnämnda 38 milj. kr. utgjorde 22,2 milj. kr. kostnaden för den
s. k. överföringsanläggningen jämte av statens järnvägar bekostad
utökning av kraftverksutrustningen i Porjus, överförings- och
kontaktledningar samt transformator- och omkopplingsstationer, och återstoden
15,8 milj. kr. kostnaden för erforderliga elektriska lokomotiv.

För överföringsanläggningen erfordrades sålunda utöver förut
beviljade anslag 16,7 milj. kr., av vilka 8 milj. kr. begärdes på tilläggsstat för
år 1920 och 8,7 milj. kr. för år 1921. Dessa anslagsbelopp för
ifrågavarande elektrifiering beviljades av 1920 års riksdag, som även beviljade
det erforderliga anslaget för anskaffning av elektriska lokomotiv.

Då elektrifieringen av linjen Kiruna—Riksgränsen skulle igångsättas,
hade vid statens järnvägar ej funnits någon erfarenhet om hur elektriska
bananläggningar lämpligen borde utföras, och järnvägsstyrelsen ansåg
det därför då, såsom i det föregående påpekats, säkrast att låta utföra
denna elektrifiering på generalentreprenad. År 1917, då elektrifieringen
av linjen Kiruna—Svartön skulle påbörjas, fanns däremot erforderlig
erfarenhet på området, och styrelsen ansåg därför då, att den sistnämnda
elektrifieringen lämpligen borde utföras genom styrelsens egen försorg.
Därvid skulle mera frihet erhållas ifråga om anläggningens utförande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>