Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordningar ifråga om ledningar, tillhörande telegrafverket. Vid denna
kostnadsberäkning hade någon kreditering av elektrifieringskostnaden
för frigjorda ånglokomotiv icke gjorts, då vid den beräknade ringa
trafiken å ifrågavarande huvudlinjer även på andra linjer måste råda en
lågtrafik, uteslutande behov av förstärkning i dragkraften.
Beträffande årliga driftkostnaden beräknade styrelsen densamma vid
rådande lågtrafik och däremot svarande utrustning bliva siffermässigt lika
för elektrisk och ångdrift vid ett kolpris av cirka 34 kr. per ton samt med
gottskrivande av 5 procent ränta å det nyinvesterade kapitalet eller 32 kr.
per ton kol, därest 4 1/2 procent ränta beräknades. Emellertid ansåge
styrelsen det orimligt, att vid kalkylerande av de ekonomiska fördelarna av
elektrifieringen räkna med denna exceptionella lågtrafik som normal,
Redan under år 1923 hade en bestämd tendens till uppgång i trafiken visat
sig. Gjordes det uppenbarligen mycket rimliga antagandet, att 1922 års
trafikrörelse å linjen Stockholm—Göteborg snart nog bleve ökad med
25 procent, d. v. s. till cirka 4,8 milj. tågkilometer per år, i vilket fall
anläggningskostnaden för elektrifieringen bleve ökad till 41 milj. kr.,
fördelande sig å ovan angivna objekt med respektive 18, 12, 4,2 och 6,8 milj.
kr., bleve det ekonomiska resultatet av elektrifieringen avsevärt förbättrat.
I detta fall kunde man gottskriva elektrifieringen för frigjorda
ånglokomotiv med 5 milj. kr., och de årliga driftkostnaderna bleve siffermässigt
lika för elektrisk och ångdrift med ett kolpris av cirka 26 kr. per ton vid
5 procent ränta eller 24 kr. per ton vid 4,5 procent ränta.
Vid båda dessa kalkyler hade, framhöll styrelsen, såväl statens
järnvägars som telegrafverkets svagströmsledningar förutsatts komma att
ändras till kabelledningar och hela räntekostnaden härför medtagits, trots
att en stor del av densamma uppvägdes genom minskat underhåll och
minskade driftkostnader.
Anledningen till att år 1923 väsentligt mindre anläggningskostnad kunde
beräknas för elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg, än tidigare
angivits, var främst att söka däri, att kostnaden för särskilt överföringsnät
till järnvägsdriften bortfallit, enär det enligt de verkställda utredningarna
visat sig, att den erforderliga energien med större såväl ekonomisk som
teknisk fördel, än förut antagits, kunde genom omformning uttagas från
statens redan befintliga kraftnät. Vidare kunde det beräknade antalet
elektriska lokomotiv avsevärt minskas dels med hänsyn till den mindre
trafikmängd, som vid denna senare tidpunkt var att räkna med, dels
därför att lokomotiven enligt verkställda detaljutredningar ansågos kunna
bättre utnyttjas, än som förut antagits. Slutligen minskades också
anläggningskostnaden på grund av den allmänna nedgången i arbets- och
materialpriser.
Styrelsen framhöll vidare, att, även om det vore omöjligt att beräkna,
huru kolpriserna i en framtid kunde komma att utveckla sig och det
därför vore omöjligt att med absolut säkerhet avgöra, huruvida
elektrifieringen rent siffermässigt skulle komma att ställa sig ekonomiskt
förmånligare än ångdrift, så medförde elektrifieringen även en hel del fördelar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
