Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 760 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - System-, överförings- och störningsfrågorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ursprungligen omkring 15 m från järnvägen framdragna
svagströmsledningarna, som uppgått till från 4 ända upp till 10 volt per 100
ampère-kilometer. Undersökningar hava visat, att störningsspänningen är
ungefär proportionell mot produkten av längden av och strömstyrkan i den
inducerande kontaktledningssträckan — således antalet ampèrekilometer.
Störningsspänningens variationer äro beroende på en hel del orsaker,
särskilt variationer i övergångsmotståndet mellan skenor och jord samt
motståndet i jorden. Den lägsta störningsspänningen har sålunda
uppmätts på sträckan Abisko—Riksgränsen, där såväl övergångsmotståndet
som jordmotståndet äro mycket stora.

619. Principschema, visande den ursprungliga anordningen av ledningsnätet för linjen Kiruna—Riksgränsen.

Om spårets ledningsförmåga förbättrats exempelvis genom insättande
av kopparförbindningar vid skenskarvarna, minskas
störningsspänningen. Man kan sålunda för enkelspår av 40 kg:s räler i regel räkna med
en störningsspänning av 8 volt per 100 ampèrekilometer, om
skenförbindningar ej finnas, och 6 volt per 100 ampèrekilometer, om
skenförbindningar av koppar äro insatta. För dubbelspår av 40 kg:s räler med
kopparförbindningar kan i regel beräknas en störningsspänning av 4 volt
per 100 ampèrekilometer. För ledningar i jordkabel vid dubbelspår med
kopparförbindningar kan störningsspänningen beräknas till 2,5 volt per
100 ampèrekilometer.

Antalet ampèrekilometer under normal trafik kan beräknas uppgå till
20 000 per störningssektion — exempelvis 400 ampère på en sträcka av
50 km. Härav kan sålunda alstras en störningsspänning av 1 600 volt, och
även om det vore fråga om ledningar i jordkabel utefter dubbelspår med
kopparförbindningar, måste räknas med 500 volts störningsspänning. En
kompensation av ett eller annat slag är därför tydligen nödvändig, såvida
ej samma utväg kan väljas, som på flera ställen i utlandet kommit till
användning, nämligen att på ett eller annat sätt göra svagströmsledningarna
immuna mot de sålunda uppkommande störningsspänningarna. På grund
av från det svenska telegrafverket framställda krav har emellertid denna
utväg ej kunnat väljas vid utförandet av järnvägselektrifiering i Sverige.

Vid malmbanan användes ursprungligen den kompensationsanordning,
som visas å bild 619. Anordningen avser att åstadkomma kompensation
för induktionsstörningar genom matning från två håll. Efter vad utförda
undersökningar visat, erhålles härigenom i regel fullständig
kompensation, om spänningen vid de båda inmatningspunkterna till kontaktled-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>