Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 762 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - System-, överförings- och störningsfrågorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kontaktiedningssystemet. Härmed hava fullt tillfredsställande
förhållanden beträffande störningsspänningar för svagströmsledningarna erhållits,
men tydligen betingar anordningen en betydande anläggningskostnad.

621. Principschema, visande anordningen av efteråt tillkomna sugtransformatorer i malmbanans kontaktledningsnät.

För att minska anläggningskostnaden är det tydligen av största vikt,
att antalet transformatorstationer nedbringas till minsta möjliga, och
med hänsyn härtill hava andra utvägar måst sökas. En sådan lämnade
de av Kapp år 1902 uppfunna sugtransformatorerna. Dessa utgöras av
serietransformatorer med två ungefär lika lindningar, dock utförda så
stora, att mättning i järnkärnan ej uppkommer förr än vid en spänning
av 500 volt eller eventuellt mer på den ena lindningen. De
sugtransformatorer, som kommit till användning vid svenska statsbanorna, voro till
en början utförda med kompensationsanordning för
magnetiseringsströmmen, varvid antalet varv i de båda lindningarna skilde på 2 å 3
procent. Senare utförda sugtransformatorer förses med exakt lika antal
varv i båda lindningarna, varvid magnetiseringsströmmen nedbringas i
möjligaste mån genom användande av lämpligt plåtmaterial i kärnan.
En magnetiseringsström, motsvarande 0,2 procent av normal
arbetsströmstyrka, har därvid ernåtts.

Sugtransformatorerna, anordnade enligt det av Kapp angivna systemet,
hava kommit till användning vid malmbanan. De äro där, på sätt bild
621 visar, inkopplade med en lindning i serie med kontaktledningen och
en i serie med skenledningen. En betydlig minskning av
störningsspän-ningen erhölls därigenom, men var detta i hög grad beroende på, att
övergångsmotståndet mellan skenor och jord var relativt stort.
Störningsspänningen nedbringades härigenom för de till 50 m avstånd från
järnvägen utflyttade luftledningarna till 0,2 volt per 100
ampérekilometer. Vid 20 000 ampérekilometer skulle sålunda störningsspänningen
för en sektion bliva 40 volt, vilket emellertid även det ansågs väl högt.
För att minska störningsspänningen i erforderlig grad föreskrevs därför,
att avståndet mellan transformatorstationerna, då denna anordning
användes, skulle begränsas till 30, högst 40 km, varigenom
matningslängderna minskades till 15 å 20 km.

Denna anordning av sugtransformatorerna medför emellertid en hel
del olägenheter. Vill man exempelvis förlägga svagströmsledningarna
som kabelledningar i banvallen, så erhålles en störningsspänning på
dessa, uppgående efter vad erfarenheten visat till ej mindre än 2 volt
per 100 ampérekilometer, beroende på att svagströmsledningarna därvid
komma så avsevärt mycket närmare skenledningen än kontaktledningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>